Klustermöte

Under min ensamma vandring till campusbussen denna morgon stötte jag på ett otal kluster med ivrigt samtalande tonåringar. Emedan jag inte alls skäms för att erkänna att jag ganska ofta tjuvlyssnar på folks konversationer - dock inte för att folks samtalsämnen roar mig hejdlöst, utan för att HUR folk pratar är ytterst fascinerande - erkänner jag att dessa tonårsklusters samtal inte undgick mina öron. Och tur var väl det, för tonåringarna gav exempel på ett nytt sätt att prata. En ny trend, typ.

Icke att förglömma, denna språknörd befinner sig i Östergötlands hjärta: Linköping, mitt bland alla kolmårdstroll. Men tonåringarna hade slipat bort östgötskan och istället lagt sig till med vad som i vardagligt tal kan kallas rinkebysvenska. Varje liten tonåring jag mötte och hörde pratade på detta viset. "Rinkebysvenskan" verkar ha blivit ett tonårs-/ungdomsspråk. Precis som att slang får grupper att känna gemenskap, kanske "rinkebysvenskan" kan verka för gemenskapen och över etnicitetsgränser. Men det som är mest fascinerande är att tonåringarna inte bara har egna ord; de har även ett eget sätt att UTTALA orden på. Ja, "rinkebysvenska" kort och gott.

Tonårskluster är spännande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0