Musik för mina öron
Denna afton ska jag frossa i östgötska. Det är middag hos sambos morföräldrar. Tydligen. Min sambo är lite dålig på att ge mig information om våra planer. Han brukar kasta ur sig information lite i förbigående, ganska nära inpå händelsen och lite som jamendetvissteduväl. Jag får kanske hålla en informationskurs med honom någon helg. Eller leka 20 frågor varje kväll precis innan läggdags.
Så. Kvällens plan, middag hos morföräldrarna, innebär en djupdykning i den östgötska dialekten. Jag blir lätt lite osocial när jag träffar sambos släkt för det är så fantastiskt roligt bara att sitta och lyssna. Östgötska är inte en charmig dialekt, men den är rolig.
Såhär lär det låta vid matbordet ikväll:
You get the picture.
Så. Kvällens plan, middag hos morföräldrarna, innebär en djupdykning i den östgötska dialekten. Jag blir lätt lite osocial när jag träffar sambos släkt för det är så fantastiskt roligt bara att sitta och lyssna. Östgötska är inte en charmig dialekt, men den är rolig.
Såhär lär det låta vid matbordet ikväll:
You get the picture.
Killing my darlings
Rubriken till trots så finns det faktiskt ingen anledning att ringa polisen för tips om misstänkt mördare. Killing your darlings är ett uttryck som betyder att även om det gör ont i själen så måste man göra sig av med allt som är onödigt eller inte passar in. Killing your darlings i språkrelaterade situationer betyder att man dumpar ett ord eller en mening fastän man inget hellre vill än att använda just det ordet eller frasen.
Jag har alltid väldigt många darlings. Faktum är att jag börjar alltid mina texter med en darling. När jag sitter och spånar på dispositionen och övriga tankar för texten blir det alltid en hel hög med darlings som jag skulle ge mitt liv för hellre än att inte ha dem med i texten. Över min döda kropp att jag släpper mina darlings.
Men det gör hela textförfattandet lite komplicerat. För det slutar nästan alltid med att jag krampaktigt kramar mina 5 eller 6 darlings, jag vet var i texten de skulle passa men jag har absolut ingen som helst aning om hur jag ska ta mig från darling 1 till darling 2 och så vidare.
Och när så skrivkrampen lättat lagom mycket för att ta mig vidare till nästa darling upptäcker jag väldigt ofta att texten har fört mig någon annanstans än vad som passar min nästa lilla älskling. Där sitter jag med en fras eller ett ord som inte längre har en plats i texten. Vad gör jag? Ska jag radera den skrivna texten och börja om och anpassa texten till min darling? Oftast är det faktiskt bättre att bara låta den gå i graven. Eller spara den till en annan text.
Här är några av mina darlings som har fått plats i texten:
"Sancho Panza är renässansens krockkudde" - Personlig reflektion över Don Quijote
"...får inte låta kolsyran gå ur boken..." - Inspirerat av filmen Tjenare Kungen och använt i en recension av Anders Paulruds bok Ett ögonblicks verk
"Likt ystra vårkalvar..." - Valborgsartikel
"Social exhibitionism" - essä
Som sagt några av mina darlings. Och de är verkligen mina darlings. Jag är fortfarande stolt som tuppen över dem.
Jag har alltid väldigt många darlings. Faktum är att jag börjar alltid mina texter med en darling. När jag sitter och spånar på dispositionen och övriga tankar för texten blir det alltid en hel hög med darlings som jag skulle ge mitt liv för hellre än att inte ha dem med i texten. Över min döda kropp att jag släpper mina darlings.
Men det gör hela textförfattandet lite komplicerat. För det slutar nästan alltid med att jag krampaktigt kramar mina 5 eller 6 darlings, jag vet var i texten de skulle passa men jag har absolut ingen som helst aning om hur jag ska ta mig från darling 1 till darling 2 och så vidare.
Och när så skrivkrampen lättat lagom mycket för att ta mig vidare till nästa darling upptäcker jag väldigt ofta att texten har fört mig någon annanstans än vad som passar min nästa lilla älskling. Där sitter jag med en fras eller ett ord som inte längre har en plats i texten. Vad gör jag? Ska jag radera den skrivna texten och börja om och anpassa texten till min darling? Oftast är det faktiskt bättre att bara låta den gå i graven. Eller spara den till en annan text.
Här är några av mina darlings som har fått plats i texten:
"Sancho Panza är renässansens krockkudde" - Personlig reflektion över Don Quijote
"...får inte låta kolsyran gå ur boken..." - Inspirerat av filmen Tjenare Kungen och använt i en recension av Anders Paulruds bok Ett ögonblicks verk
"Likt ystra vårkalvar..." - Valborgsartikel
"Social exhibitionism" - essä
Som sagt några av mina darlings. Och de är verkligen mina darlings. Jag är fortfarande stolt som tuppen över dem.
Bonde söker fru - reloaded
En kass Matrix-referens där. Jag vet.
Men Bonde söker fru, detta fina och fantastiska program, igen. Kärlekskranka bönder och små(super-)desperata singlar säger så många roliga saker. I dagens program var det dags för slutfasen i gruppdejten och alla försöker göra så många och så bra intryck som möjligt på sina potentiella framtida äkta hälfter. Dagens skojighet uppstod under en tête-à-tête mellan Bonde-Tomas och Ulrika. I hennes i efterhand pålagda prat till scenen säger kvinnan: Jag och Tomas har samma kemi.
Det blir här ett litet No shit Sherlock-moment. Det är visserligen ett par år sedan jag senast öppnade en biologi- eller kemibok men jag har inte hört om några revolutionerande upptäckter gällande detta så jag tror att vi gott kan anta att alla människor har samma kemiska uppsättning som kroppen består av.
För den som nu vill idiotförklara mig: jag är mycket väl medveten om att det som kom ut ur Ulrikas mun inte alls var det hon faktiskt menade. Det hon menade var med stor säkerhet att det finns kemi dem emellan eller att de liknar varandra till personligheten.
Men ska're va', så ska're va' å då ska're va' rätt!
Men Bonde söker fru, detta fina och fantastiska program, igen. Kärlekskranka bönder och små(super-)desperata singlar säger så många roliga saker. I dagens program var det dags för slutfasen i gruppdejten och alla försöker göra så många och så bra intryck som möjligt på sina potentiella framtida äkta hälfter. Dagens skojighet uppstod under en tête-à-tête mellan Bonde-Tomas och Ulrika. I hennes i efterhand pålagda prat till scenen säger kvinnan: Jag och Tomas har samma kemi.
Det blir här ett litet No shit Sherlock-moment. Det är visserligen ett par år sedan jag senast öppnade en biologi- eller kemibok men jag har inte hört om några revolutionerande upptäckter gällande detta så jag tror att vi gott kan anta att alla människor har samma kemiska uppsättning som kroppen består av.
För den som nu vill idiotförklara mig: jag är mycket väl medveten om att det som kom ut ur Ulrikas mun inte alls var det hon faktiskt menade. Det hon menade var med stor säkerhet att det finns kemi dem emellan eller att de liknar varandra till personligheten.
Men ska're va', så ska're va' å då ska're va' rätt!
The other me
Stilisten - jag - är inte enbart språknörd. Jag har andra intressen. Givet är att de flesta av mina intressen berör språk på något sätt: exempelvis gillar jag att läsa. Men jag har alltid haft en kreativ ådra, så att säga. Sedan jag fick min första ask med kritor (fritt hittepå för att det låter bra i texten) har jag ritat, tecknat, målat, kladdat, doodlat. Men så när jag blev äldre och mer stressad upptäckte jag en ny konstform - foto. Sekundsnabbt kan man skapa ett helt nytt konstverk.
Det var kärlek vid första ögonkastet när jag plockade upp min första kamera, en engångskamera. Nu arbetar jag lite mera professionellt och skippar engångskameran. Min Canon Eos 1000D är numera min bäste vän (ja jag väljer att sätta ett maskulint e på bäste eftersom jag tycker att min kamera har lite manliga egenskaper)(frågor på det?).
Så. Min blogg, mitt forum. Här kommer ett urval av mina bilder.
Det var kärlek vid första ögonkastet när jag plockade upp min första kamera, en engångskamera. Nu arbetar jag lite mera professionellt och skippar engångskameran. Min Canon Eos 1000D är numera min bäste vän (ja jag väljer att sätta ett maskulint e på bäste eftersom jag tycker att min kamera har lite manliga egenskaper)(frågor på det?).
Så. Min blogg, mitt forum. Här kommer ett urval av mina bilder.
Ett gott skratt
är precis vad alla människor behöver. Här kommer ditt, givetvis är det språknördsskoj:
Makes me laugh every time. Every time.
Makes me laugh every time. Every time.
Russenorsk
När jag ändå är inne på ämnet pidgin:
Russenorsk är ett annat exempel på pidgin. Men det är en pidgin som har uppstått mellan människor på lika villkor: ingen stor vit man här inte. Russenorsk uppstod som hjällpspråk mellan norrmän och ryssar som fiskade i Norra Ishavet. Russenorsk är alltså en blandning av främst norska och ryska - ca 50/40 - och så några små doser av andra språk. Ordförrådet i russenorsk rörde fiske, handel och väder. Alla människor tycker om att prata om väder.
Här får du några exempel på russenorsk:
Russenorsk är ett annat exempel på pidgin. Men det är en pidgin som har uppstått mellan människor på lika villkor: ingen stor vit man här inte. Russenorsk uppstod som hjällpspråk mellan norrmän och ryssar som fiskade i Norra Ishavet. Russenorsk är alltså en blandning av främst norska och ryska - ca 50/40 - och så några små doser av andra språk. Ordförrådet i russenorsk rörde fiske, handel och väder. Alla människor tycker om att prata om väder.
Här får du några exempel på russenorsk:
Kak sprek? - Vad säger du?
Moja njet forsto - Jag förstår inte
Moja njet forsto - Jag förstår inte
Känns som bra fraser att kunna.
Tok pisin
Eller Talk pidgin som kolonisatören skulle säga. Men Tok Pisin är faktiskt namnet på ett så kallat kreolspråk på Papua Nya Guinea och är alltså lokalinvånarnas försök till att prata engelska.
Pidgin är en språkvetenskaplig benämning på ett språk som uppstår tillfälligt och för specifika ändamål. Pidgin är ett synnerligen fascinerande fenomen tycker jag. Pidgin är ett språk som skapas för stunden för att kunna kommunicera över gränserna. Pidgin är kanske den smartaste, coolaste och bästa uppfinningen som människan har kommit på. I alla fall om du frågar en språknörd.
Pidgin har ett begränsat ordförråd. Vokabuläret omfattar endast de termer som måste användas. Allt som inte behövs skalas bort: dvs grammatiken är nästintill obefintlig och ämnen som inte kommer att beröras har heller inga ord för att uttryckas. Minimalism i språkform.
Pidgin uppstår, som sagt, för att kunna kommunicera över gränserna och det är ett särdeles vanligt fenomen vid kolonisering. Den store vite mannen kommer och ska göra djungelfolket civilicerat. För att den store vite mannen ska kunna berätta för djungelfolket att han vill göra riktiga människor av dem måste de ju hitta en medelväg där de förstår honom och han förstår dem (även om just den riktningen på konversationen historiskt sett inte alltid varit helt prioriterad). Men pidgin används alltså som ett lingua franca - ett internationellt hjälpspråk.
Om man så efter ett tag känner att man gillar det här tillfälliga språket kan man göra det permanent. Då påbörjas en kreolisering som innebär att pidginspråket utvecklas till ett vanligt språk med en mera tydlig grammatik och ett större ordförråd - man kan ju inte ha ett språk där det mesta inte går att uttrycka.
Tok Pisin började som pidgin, genomgick kreolisering och är nu ett kreolspråk. Den store vite mannen lyckas göra vettigt folk av djungelfolket, I guess.
Pidgin är en språkvetenskaplig benämning på ett språk som uppstår tillfälligt och för specifika ändamål. Pidgin är ett synnerligen fascinerande fenomen tycker jag. Pidgin är ett språk som skapas för stunden för att kunna kommunicera över gränserna. Pidgin är kanske den smartaste, coolaste och bästa uppfinningen som människan har kommit på. I alla fall om du frågar en språknörd.
Pidgin har ett begränsat ordförråd. Vokabuläret omfattar endast de termer som måste användas. Allt som inte behövs skalas bort: dvs grammatiken är nästintill obefintlig och ämnen som inte kommer att beröras har heller inga ord för att uttryckas. Minimalism i språkform.
Pidgin uppstår, som sagt, för att kunna kommunicera över gränserna och det är ett särdeles vanligt fenomen vid kolonisering. Den store vite mannen kommer och ska göra djungelfolket civilicerat. För att den store vite mannen ska kunna berätta för djungelfolket att han vill göra riktiga människor av dem måste de ju hitta en medelväg där de förstår honom och han förstår dem (även om just den riktningen på konversationen historiskt sett inte alltid varit helt prioriterad). Men pidgin används alltså som ett lingua franca - ett internationellt hjälpspråk.
Om man så efter ett tag känner att man gillar det här tillfälliga språket kan man göra det permanent. Då påbörjas en kreolisering som innebär att pidginspråket utvecklas till ett vanligt språk med en mera tydlig grammatik och ett större ordförråd - man kan ju inte ha ett språk där det mesta inte går att uttrycka.
Tok Pisin började som pidgin, genomgick kreolisering och är nu ett kreolspråk. Den store vite mannen lyckas göra vettigt folk av djungelfolket, I guess.
Växelverkan
Mitt absoluta hatord just nu är växelverkan. Det ordet har blivit lite som den nya coola ungen i klassen. Alla vill vara med ordet växelverkan. Det låter lite ballt att säga växelverkan. Omgivningen blir liksom lite bländade av ordets fina anor (ett ord som härstammar från ämnet fysik). Åhörarnas respons på ordet blir: Oooo eller Aaaah. Vi påstår alla att vi vet exakt vad ordet innebär och betyder. Ingen vill ju frivilligt medge att den inte känner den coola ungen. Men det är ett smart och lite sneaky ord. Ordet rymmer så många bilder, men samtidigt är det utan egentlig betydelse. En svårdefinierad icke-betydelse.
Jag är inte avundsjuk på ordet växelverkan och all denna uppmärksamhet just det ordet får. Men jag tror att det är dags att ta på sig solglasögonen och kanske också vända bort blicken från solens strålar. Vid närmare petning på ordet upptäcker man snabbt att det mest är yta vad det gäller detta ord. Växelverkan. Det låter fint, det ser lite fint ut också, men det finns ingen egentlig substans i det i min mening. Det är uttjatat. Old news. Förutom inom fysiken.
Jag är inte avundsjuk på ordet växelverkan och all denna uppmärksamhet just det ordet får. Men jag tror att det är dags att ta på sig solglasögonen och kanske också vända bort blicken från solens strålar. Vid närmare petning på ordet upptäcker man snabbt att det mest är yta vad det gäller detta ord. Växelverkan. Det låter fint, det ser lite fint ut också, men det finns ingen egentlig substans i det i min mening. Det är uttjatat. Old news. Förutom inom fysiken.
växelverkan, i fysiken benämning på ömsesidig påverkan mellan föremål, ofta liktydigt med kraftverkan. Växelverkan finns i grunden av fyra slag: gravitationell (tyngdkraften), stark (sammanhållande kärnkraft), elektromagnetisk samt svag (sönderfallsorsakande kärnkraft); de två senare förenade i den elektrosvaga. I kvantfältteorin är växelverkan förklarad som utbyte av fältpartiklar.
(www.ne.se)
(www.ne.se)
Vilse i dispositionen
En text bör bestå - i sin simplaste form - av en början, en mitt och ett slut. Emedan skrivkonsten inte uppfanns för 20 minuter sedan, vet du säkert detta. Men hur enkelt det än må låta, är det lika lätt att gå vilse mellan dessa 3 hållplatser.
Jag är väldigt bra på att skriva början och slutet, men i mittenpartiet brukar jag få panik och helst av allt vill jag skena direkt till slutet för att inte riskera irrgång. Dessutom brukar mittpartiet i en text vara vansinnigt stort. Det är en stor tom yta som liksom säger: "Kom igen, fyll mig med text om du KAN!"
Ungefär härgår detta inläggs början över i att vara inläggets mitt. Och ungefär här börjar mitten-ångesten. Denna ångest är varför jag förmodligen inte kommer bli nästa Ernest Hemmingway. Jag skulle implodera flera gånger om innan det hånfulla mittpartiet vore fyllt och jag kunde kliva över i det välbekanta, fina, snuttefiltstrygga slutet.
Jag ska snart tillåta mig själv att slappna av och avsluta detta inlägg. Men i denna mitt vill jag klämma in ett litet tips. Disposition är A och O. Disposition, disposition, disposition. Det är en självklar sanning, som du kanske fnyser åt just för att den är så självklar. Jag tillhörde den fnysande skaran och brukade fejka en disposition efter att texten var skriven om läraren krävde att få se den. Men självklar eller inte, dispositionen är viktig och minskar risken för irrfärder mellan hållplatserna.
Phew! Början och mitten är nu avklarade. Jag tänker hålla slutet kort. Dispositionen är din karta. Om du ritar upp kartan bra och tydligt, kommer den att leda dig från start till mål. Enkelt och smärtfritt.
Jag är väldigt bra på att skriva början och slutet, men i mittenpartiet brukar jag få panik och helst av allt vill jag skena direkt till slutet för att inte riskera irrgång. Dessutom brukar mittpartiet i en text vara vansinnigt stort. Det är en stor tom yta som liksom säger: "Kom igen, fyll mig med text om du KAN!"
Ungefär härgår detta inläggs början över i att vara inläggets mitt. Och ungefär här börjar mitten-ångesten. Denna ångest är varför jag förmodligen inte kommer bli nästa Ernest Hemmingway. Jag skulle implodera flera gånger om innan det hånfulla mittpartiet vore fyllt och jag kunde kliva över i det välbekanta, fina, snuttefiltstrygga slutet.
Jag ska snart tillåta mig själv att slappna av och avsluta detta inlägg. Men i denna mitt vill jag klämma in ett litet tips. Disposition är A och O. Disposition, disposition, disposition. Det är en självklar sanning, som du kanske fnyser åt just för att den är så självklar. Jag tillhörde den fnysande skaran och brukade fejka en disposition efter att texten var skriven om läraren krävde att få se den. Men självklar eller inte, dispositionen är viktig och minskar risken för irrfärder mellan hållplatserna.
Phew! Början och mitten är nu avklarade. Jag tänker hålla slutet kort. Dispositionen är din karta. Om du ritar upp kartan bra och tydligt, kommer den att leda dig från start till mål. Enkelt och smärtfritt.
The End
Hemlis: Jag har inte gjort upp en disposition för detta inlägg.
Bonde söker fru
Finns det något bättre än att krypa upp i soffans bästa hörn med bordet dignande av diverse onyttigheter och något av alla dessa relationsprogram. Mys mys mys!
Tafatta kärlekskranka bönder är min absoluta favorit. De har samma sociala beteende som dvärgen Blyger och är mer in touch med sina kossor och grisar än med människor. Men en stor del av varje säsong ger mig obehagliga rysningar längs med ryggraden. Och det är sekvenserna där bönderna ska välja ut vilka kvinnor/män de vill dejta. Obehaget ligger inte i att jag har en överdriven medkänsla för de som ratas, utan obehaget ligger i Linda Isakssons (numera också Lindorff i efternamn) grammatik. Det är någorlunda charmigt att hon talar så bred dialekt, men hon har ett grammatikfel som verkar vara fastgjutet i hennes vokabulär.
Tafatta kärlekskranka bönder är min absoluta favorit. De har samma sociala beteende som dvärgen Blyger och är mer in touch med sina kossor och grisar än med människor. Men en stor del av varje säsong ger mig obehagliga rysningar längs med ryggraden. Och det är sekvenserna där bönderna ska välja ut vilka kvinnor/män de vill dejta. Obehaget ligger inte i att jag har en överdriven medkänsla för de som ratas, utan obehaget ligger i Linda Isakssons (numera också Lindorff i efternamn) grammatik. Det är någorlunda charmigt att hon talar så bred dialekt, men hon har ett grammatikfel som verkar vara fastgjutet i hennes vokabulär.
För varje kvinna eller man som ska väljas kastar Linda ut denna fråga: Vem fler? Mina ansiktsmuskler börjar vrida sig och rycka okontrollerat och kalla kårar går längs ryggraden. Vore det inte för att jag tycker att det är så fruktansvärt underhållande att se dessa övervintrade singlar söka kärleken så skulle jag genast stänga av. Men självplågaren i mig tvingar mig att sitta kvar och folk i min omedelbara omgivning får ta mina utbrott.
Men Linda, om du läser detta, till nästa säsong kanske du kan försöka säga "Vem mer?" istället? Deal?
Men Linda, om du läser detta, till nästa säsong kanske du kan försöka säga "Vem mer?" istället? Deal?
Är DU min läsare?
I denna blogg förbehåller jag mig rätten att diskriminera. Detta är inte en blogg som riktar sig till ALLA, den så kallade breda massan. Utan jag väljer att ta fasta på 3 egenskaper som jag vill att min publik ska ha.
DU
Ni andra, tack så mycket för er uppmärksamhet this far.
Är du modig, får du så klart stanna kvar.
Mina skäl för att diskriminera är enkla.
För att i slutändan erövra världen måste man börja någonstans, i liten skala. Dessa 3 egenskaper är en början. Det är som Starbucks (för att utnyttja det jag lärde mig av föreläsningen igår - pratas det om kaffe så spetsar jag öronen). Starbucks riktade sig inte till ALLA, utan till urbana, lite rikare och stressade människor. 3 egenskaper och en himla massa take away-kaffe senare har Starbucks tagit världen med storm. We gotta have that coffee! Och det är lite så jag tänker mig denna blogg. Jag sätter upp 3 egenskaper, skriver som tusan (roliga och intressanta inlägg förstås) och skapar ett beroende hos dig, hos er, min publik. You just gotta read this blogg by Stilisten!
Men jag börjar som sagt i liten skala.
DU
- som gillar språk
- som gillar humor och satir
- som är intresserad av omvärlden
Ni andra, tack så mycket för er uppmärksamhet this far.
Är du modig, får du så klart stanna kvar.
Mina skäl för att diskriminera är enkla.
För att i slutändan erövra världen måste man börja någonstans, i liten skala. Dessa 3 egenskaper är en början. Det är som Starbucks (för att utnyttja det jag lärde mig av föreläsningen igår - pratas det om kaffe så spetsar jag öronen). Starbucks riktade sig inte till ALLA, utan till urbana, lite rikare och stressade människor. 3 egenskaper och en himla massa take away-kaffe senare har Starbucks tagit världen med storm. We gotta have that coffee! Och det är lite så jag tänker mig denna blogg. Jag sätter upp 3 egenskaper, skriver som tusan (roliga och intressanta inlägg förstås) och skapar ett beroende hos dig, hos er, min publik. You just gotta read this blogg by Stilisten!
Men jag börjar som sagt i liten skala.
Varmt välkommen in i språknördens värld!
Detta är mitt nya lilla skötebarn. Efter ett antal inspirerande seminarier - skolan är bra att ha ibland - har jag nu taggats, peppats och egoboostats till att ta tag i min karriär som språkvetare.
Så.
Namn: Julia
Akademisk titel: Språkvetare
Gör: pluggar en master i Kultur- och mediegestaltning
Civilstånd: Sambo
Stad: Linköping
Passion: Språk och foto
Torrt och tråkigt, men det där är jag i kortform. Fast jag vill nog hellre presentera mig så här:
TJA! Julia heter jag och jag är en nyfiken språknörd.
Den här bloggen är alltså ett projekt inspirerat av gubbar - manliga varelser över 30 - som ägnat flera skoldagar åt att uppmuntra eget företagande och projektarbeten och galna idéer. Därför har jag nu ägnat nästan en hel dag åt att pilla i kodmallar och bläddra i färgscheman och klura på idéer. Och detta är resultatet. You like?
Men designen är bara en bisak. Egentligen. Syftet med denna blogg är att jag vill visa DIG det fina och fantastiska med språk. Jag vill berätta för DIG vad jag drömmer om och vad jag vill arbeta med. Det här är bloggen för DIG som också tycker att språk är den bästa uppfinningen någonsin. Men detta är MIN arena, MITT forum och här kommer MINA texter att stå i rampljuset. För denna blogg är också tänkt att vara del av mitt CV, ett online-CV.
Det är min tanke, mitt projekt och min mening med bloggen.
