stilisten

En text bör bestå - i sin simplaste form - av en början, en mitt och ett slut. Emedan skrivkonsten inte uppfanns för 20 minuter sedan, vet du säkert detta. Men hur enkelt det än må låta, är det lika lätt att gå vilse mellan dessa 3 hållplatser.

Jag är väldigt bra på att skriva början och slutet, men i mittenpartiet brukar jag få panik och helst av allt vill jag skena direkt till slutet för att inte riskera irrgång. Dessutom brukar mittpartiet i en text vara vansinnigt stort. Det är en stor tom yta som liksom säger: "Kom igen, fyll mig med text om du KAN!"

Ungefär härgår detta inläggs början över i att vara inläggets mitt. Och ungefär här börjar mitten-ångesten. Denna ångest är varför jag förmodligen inte kommer bli nästa Ernest Hemmingway. Jag skulle implodera flera gånger om innan det hånfulla mittpartiet vore fyllt och jag kunde kliva över i det välbekanta, fina, snuttefiltstrygga slutet.

Jag ska snart tillåta mig själv att slappna av och avsluta detta inlägg. Men i denna mitt vill jag klämma in ett litet tips. Disposition är A och O. Disposition, disposition, disposition. Det är en självklar sanning, som du kanske fnyser åt just för att den är så självklar. Jag tillhörde den fnysande skaran och brukade fejka en disposition efter att texten var skriven om läraren krävde att få se den. Men självklar eller inte, dispositionen är viktig och minskar risken för irrfärder mellan hållplatserna.

Phew! Början och mitten är nu avklarade. Jag tänker hålla slutet kort. Dispositionen är din karta. Om du ritar upp kartan bra och tydligt, kommer den att leda dig från start till mål. Enkelt och smärtfritt.