stilisten

För den sekulariserade människan innebär långfredagen en gigantisk uppförsbacke till påskaftonens påskägg. För den religiösa människan är långfredagen en svart sorgedag. Sekulariserad eller religiös, långfredag är en dag då tiden kämpar mot den progression som annars kännetecknar tid. Morgondagen är aldrig så avlägsen som på långfredagen.

 

 

Vi firar långfredagen till minne av Jesu korsfästelse och död i Golgata utanför Jerusalem. Firandet sägs ha börjat i Jerusalem på 300-talet efter biskop Kyrillos av Jerusalems initiativ. Långfredagen upphöjdes till helgdag i Norden på 1600-talet. Att helgdagen kallas långfredag i Sverige kommer sig av att ”dagen varit lång och besvärlig för Jesus” (Wikipedia). Sant är att den är lång, men den har varit längre.

 

Min mamma minns sin barndoms långfredagar ”som att det var den absolut tråkigaste dagen utan konkurrens på hela året”. Min mormor var fläckvis religiös och blev särskilt högreligiös när det vankades långfredag och julafton.

 

Fram till 1969 var offentliga nöjesetablissemang förbjudna att hålla öppet på långfredagen. Endast psalmer spelades i radion och inga dagsändningar på tv:n. En allmän frid skulle råda och enligt traditionen skulle folk undvika onödiga aktiviteter. Min mamma minns att hon var tvungen att leka tysta och stillsamma lekar. Att rita var en aktivitet som uppmuntrades.

 

Det som verkligen bidrog till långfredagens eonlånga varande för min mamma, var att hon ofelbart varje år vaknade i ottan. Grädden på moset blev att långfredagen alltid verkade vara mulen och småkulen i mammas barndom. Passande väder för en helgdag som är inrättad för att man ska vara ledsen en hel dag.

 

Min egen barndoms långfredagar har inte varit svarta utan har snarare fallit under kategorin ”Kommer inte påskharen snart?”. I min barndoms långfredagar uppmuntrades jag till alla möjliga aktiviteter: Rita! Lek! Titta på TV! Läs! Gå ut! Gör något! Men inte kom påskharen fortare för det.

 

Långfredagen är en helgdag dömd att vara lång. Vi kanske inte känner den fysiska smärta som snickarens grabb gjorde på korset. Men nog känner vi en olidlig smärta i att klockans visare vägrar göra oss den simpla tjänsten att gå framåt denna dag.

 

Trevlig långfredag!

Ursäkta, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förlåt.

Jag är helt uppslukad av mitt pluggberg och stundande jobbstart (medan ni övriga super loss på valborg kommer jag att jobba 8-18, åka hem, äta, sova och jobba 9-18 börjar nämligen sommarjobb på Kolmården denna helg). I alla fall, jag skriver om sex i parfymreklamer och jag är numera glad om jag aldrig mer behöver skriva orden sex, sexualitet, sexuell ton etc never ever again. När jag inte skriver om sex läser jag om hejdlöst spännande photoshoprelaterade saker såsom adjustment layer, smudge tool, penslar och så vidare. När jag inte håller på med photoshop försöker jag förklara för min lärare i en rapport varför jag vill skriva en vetenskaplig essäsamling istället för en uppsats. När jag inte håller på med det försöker jag hinna med att göra lite på projektarbetet som rör sig långsammare än en snigel en dag då värmen får asfalten att koka. Någonstans däremellan sover och äter jag.

Frågan, vars svar vi väntar på med stor iver, är: Kommer jag att hinna klart med allt som ska göras till den 5 juni? Tvek på den va. Eller så hinner jag klart men får ett gigantiskt psykbryt därefter.

Positiv nyhet: Jag är färdig och godkänd på kursen i grafisk design och här är de grejer som jag gjorde till slutuppgiften!

Brevpapper




Förkläden




Tårtkartonger


Kuvert



Hemsidor

Alla borde läsa Peter Englunds essä "Om Consuelo Vanderbilt och den vackra kroppens historia"

Klicka. Läs. Nu.
Och inspireras till egna skriverier.
Fina och roliga tankar om kroppen, vad som är vackert och idealens svängningar.

Detta är vad jag ska göra på min nästa uppgift - den som jag berättade om i inlägget nedan - fast åt andra hållet. Se klippet and be amazed!

Nästa uppgift på kursen i digital bild kommer helt att förstöra alla framtida egobilder för mig. Vi ska nämligen retuschera oss själva till ett resultat som liknar dagens smink-/parfymreklamer.

Huden ska göras helt felfri, ögonfransar ska göras fylligare, läpparna plutande och kyssvänliga, ögonen ska gnistra och håret ska glänsa.

Hej och välkommen till ett fortsatt liv med ett decimetertjockt lager med smink och extrema krav!
Jag tackar Umeå universitet...

Den akademiska världen har bombarderats av rankinglistor på sista tiden, både nationella och internationella sådana. För LiU:s del gav listorna ett blandat betyg med både bra och dåliga placeringar. Men för en specifik utbildning, Kultur- och mediegestaltning, blev det den definitiva botten.

 

Av internationella mastersstudenter får LiU toppbetyg för bra laboratorier, god teknisk utrustning, utmärkt bibliotek och stor miljövänlighet. Men det blir tummen ner inom områden som karriärvägledning och anställningsbarhet. Där önskar de internationella studenterna mer kontakt med arbetslivet för att se vilka möjligheter som finns efter studierna.

 

LiU placerar sig även lågt på en annan lista där mängden publikationer är ett avgörande kriterium. I ledaren ”Ranking och publicering – måste vi på LiU verkligen bry oss om detta?” skriver Karin Fälth Magnusson, tillförordnad rektor, att vi måste bry oss. Rankinglistor är för många akademiker en vägledning vid val av lärosäte och majoriteten av oss väljer allra helst ett universitet med gott rykte och goda betyg. Så hur LiU placerar sig i förhållande till andra lärosäten är därför enormt viktigt för rekryteringsprocessen av studenter.

 

Vidare skriver Karin Fälth Magnusson att universitetets publikationer måste namnges rätt för att räknas in i statistiken. Alla publikationer måste ha ”Linköping University” för att inte hamna utanför och på så vis kanske resultera i en ännu lägre placering.

 

Men den rankinglista som ger flest funderingar och oroliga tankar är den som gjorts av Svenskt Näringsliv rörande hur jobbsituationen ser ut inom ett år efter examen och vilken ingångslön de olika universitetsutbildningarna har.

 

Vad gäller ingångslön ligger, föga oväntat, studier i data- och systemvetenskap vid Uppsala universitet i toppen med en medellön för en nyexad student på 35 000 kronor. Längst ner på listan hittar vi en nyexad student från Kultur- och mediegestaltning vid Linköpings universitet, som på sitt första lönebesked kan läsa 20 994 kronor.

 

Enligt Frida Ekman, administratör på KSM, är dock denna siffra felaktig och uträkningen är baserad på studenter från det gamla programmet. För den som läser på det nya KSM väntar en ingångslön på 21 500 kronor i genomsnitt och för den som går vidare till master blir det några fler kronor, 23 083.

 

Men särskilt förvånande är ändå inte listan. Sedan urminnes tider har teknik och ekonomi varit mer värda. Arbetskraft utbildad i teknik och ekonomi är något som marknaden alltid har ett sug efter. Det konstnärliga har däremot alltid setts mer som en hobby och betalas därefter. För undertecknad skribent har drivkraften dock aldrig varit att tjäna snuskigt mycket pengar, utan min drivkraft ligger i min passion för språk. Om jag får arbeta med ord, är det värt tusenfalt mer än att göra upp budgetar eller gräva i datorer bara för att det ger en fetare plånbok.

 

En viktig faktor i det hela är också din egen målsättning och ambition. Det är det som verkligen avgör hur mycket du kommer att tjäna, inte en fånig rankinglista. Våga sikta högt och våga ha din hobby som yrke.

Nyss nämnda herr Ramsten har även en fäbless för krångliga ord som låter fina och viktiga och som jag nu sitter och googlar.

Dagens kluring blev solipsism.
Jag har nu gjort en sökning på det på ne.se och här är dess betydelse:

"...uppfattning som förekommer i två grundformer: ontologisk och kunskapsteoretisk solipsism. Den ontologiska solipsismen hävdar att endast jag själv och mina medvetandetillstånd existerar. Den kunskapsteoretiska solipsismen gör gällande att jag själv och mina medvetandetillstånd är det enda som jag kan ha verklig kunskap om."

Jag önskar så att jag skulle känna: JASSÅ JAAAHAAA, VAR DET DET HAN MENADE! Men tyvärr vägrar denna känsla att infinna sig trots ne:s fina förklaring. Men helt klart är att vid första bästa tillfälle ska jag använda detta ord. För att ge alla andra huvudbry.

Var på en föreläsning i herr Ramstens regi - som vanligt spännande och intressant, men som vanligt lämnar jag klassrummet med en känsla av "Vad var det nu han sa, egentligen?".

Idag diskuterade vi autenticitet (svårt ord att stava och uttala) och mitt i detta kom herr Ramsten in på en liten anekdot rörande hans barndom.

När herr Ramsten var en liten pojke följde han ofta med sin farmor till affären för att handla och till handlar'n sade farmodern att ville ha optedater. Vid nämnandet av optedater hämtade handlar'n en säck potatis. För unge herr Ramsten var det en självklarhet att optedater var potatis och det dröjde många år innan han fick reda på varför hans farmor kallade potatis för optedater.

Kan du gissa varför hon sa optedater?

Med optedater refererade farmodern till den lilla märkningen på påsen där det står Up to date, dvs. bäst före. Farmodern hade sett den lilla skriften och antog att det hörde till potatisens namn, varpå potatis döptes om till optedater i hennes mun.

Kan detta vara alla glosnötares frälsning? Kanske.

På www.glosboken.se kan du skapa ett konto (givetvis gratis eftersom de har tänkt på studenters smala plånböcker) och sedan skapa dina egna glosövningar för att få en mer dynamisk språkträning. Eftersom du skapar övningarna själv så funkar sidan för vilket språk du än försöker lära dig. Men det som revolutionerar nötandet är att du slipper sitta med handen eller ett papper för när du försöker memorera svaren.

På sidan kan du också göra dina egna flashcards och skriva ut dessa och dina gloslistor. Enkelt och smidigt. Och man kan låta andra få tillgång till de övningar som du skapar.

Kan vara värt att komma ihåg till nästa gång du sitter där med en kilometerlång lista på ord.

Jag lyssnade på Rix Morgon Zoo (okänd anledning) under morgonens power walk och hörde en av de vanligaste felsägningarna i svenskan.

"...inom situationstecken..."

Vad tusan är ett situationstecken? Det heter citationstecken, men av något konstigt skäl - energibesparing, slapphet i käken eller okunnighet - omvandlas ordet i tal till situationstecken. Samma syndrom drabbar ordet intervju som allt som oftast blir interjuv.

Men medan intervju har ett ganska svårt uttal och nästan inbjuder till omkastning av bokstäver, så är det ju faktiskt lättare att säga citationstecken än att omvandla det till situationstecken.