Byråkratsvenska
På jobbet har vi många fina brevmallar med riktiga praktexempel på byråkratsvenska. Igår skulle jag skicka ut ett brev och jag tror att jag skickade rätt brev, men det krävdes några omläsningar innan jag helt och fullt förstod vad som stod i brevet:
| "Gränsen för vid vilket belopp reglerna om insättning på överförmyndarspärrat konto skall tillämpas är sänkt från två till ett prisbasbelopp. Vid utbetalning till en omyndig förmånstagare av ett värde överstigande |
||||
| ett prisbasbelopp (42 800 kr för år 2011) eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, är vi som försäkringsbolag skyldiga att säkerställa att medlen sätts in på den omyndiges kontohos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd (spärrat konto). |
||||
| Anledningen till att beloppsgränsen för insättning på spärrat konto har sänkts, är att man vill minska risken för föräldrarnas missbruk av den omyndigas tillgångar. Föräldrar som vill komma åt tillgångar på den omyndiges konto måste för överförmyndaren redogöra för syftet med användningen. I detta ligger en garanti för att tillgångarna inte förslösas eller används för onödiga ändamål." |
||||
| That's what I'm working with! |
||||
| |
||||
Förvirrande negationer
"vägrade äta varken lunch eller middag"
Såg denna fina konstruktion när jag läste en barndomsväns blogg och ja negationer kan verkligen ställa till det! Denna mening gör mitt språköra sjösjukt, ger mig kalla kårar längs ryggraden och formar ansiktet i en skev grimas.
"Vägrade" säger att man INTE har gjort en sak. "Varken...eller..." säger att INGET av två saker gäller. Med matematikens logik bör två på varandra följande negationer få en positiv betydelse.
"Vägrade äta varken lunch eller middag" betyder med andra ord att BÅDE lunch OCH middag har ätits. Vi har här att göra med en ohungrig person. Men den eftersträvade betydelsen är den omvända och för en hungrig och lite vrång person skulle formuleringen egentligen vara denna: "vägrade äta både lunch och middag".
Men som sagt, negationer är lurig att hålla reda på. Försök själv att stapla några och förstå summan av samtliga blir!
Såg denna fina konstruktion när jag läste en barndomsväns blogg och ja negationer kan verkligen ställa till det! Denna mening gör mitt språköra sjösjukt, ger mig kalla kårar längs ryggraden och formar ansiktet i en skev grimas.
"Vägrade" säger att man INTE har gjort en sak. "Varken...eller..." säger att INGET av två saker gäller. Med matematikens logik bör två på varandra följande negationer få en positiv betydelse.
"Vägrade äta varken lunch eller middag" betyder med andra ord att BÅDE lunch OCH middag har ätits. Vi har här att göra med en ohungrig person. Men den eftersträvade betydelsen är den omvända och för en hungrig och lite vrång person skulle formuleringen egentligen vara denna: "vägrade äta både lunch och middag".
Men som sagt, negationer är lurig att hålla reda på. Försök själv att stapla några och förstå summan av samtliga blir!
Nytt kapitel
Det har varit en hektisk vecka med mycket sommarjobb och avslut på kurser. Idag har jag 24 timmar sommarlov och givetvis ligger solen gömd bakom ett massivt molntäcke.
Den senaste veckan har jag hunnit få en heltidstjänst, säga upp mig från sommarjobbet, avsluta den sista distanskursen, skriva terminsrapport till masterutbildningen, lämna in blankett om studieavbrott och skicka ett sista surt mejl till en lärare. På söndag har jag min sista dag på sommarjobbet och tidigt på måndag morgon bär det av till Stockholm för en veckas utbildning. Sedan börjar arbetslivet.
Det känns konstigt att inte återvända till skolbänken i höst. Konstigt, men skönt. 17 år i skolbänken får nog räcka.
(Det sura mejlet till läraren gjorde att det kändes extra skönt att lämna in blanketten om studieavbrott. Jag skickade terminsrapporten till den lärare som jag trodde var uppsatshandledare för mitt projekt. En vecka senare fick jag tillbaka "Tack så mycket. Men är det inte bättre att du skickar rapporten till Jonas som är din handledare?". Hm... Mitt svar blev då "I mina papper står det att du är min handledare. Om sådant ändras vore det bra om alla berörda parter meddelas detta." Jag pratade med Jonas igår också. Han är inte vår handledare. Inte den andre mannen heller. Uppsatsdelen i mitt projekt har alltså egentligen varit handledarelöst hela terminen. Så, tack och hej säger jag till den här totalsnurriga utbildningen!)
Den senaste veckan har jag hunnit få en heltidstjänst, säga upp mig från sommarjobbet, avsluta den sista distanskursen, skriva terminsrapport till masterutbildningen, lämna in blankett om studieavbrott och skicka ett sista surt mejl till en lärare. På söndag har jag min sista dag på sommarjobbet och tidigt på måndag morgon bär det av till Stockholm för en veckas utbildning. Sedan börjar arbetslivet.
Det känns konstigt att inte återvända till skolbänken i höst. Konstigt, men skönt. 17 år i skolbänken får nog räcka.
(Det sura mejlet till läraren gjorde att det kändes extra skönt att lämna in blanketten om studieavbrott. Jag skickade terminsrapporten till den lärare som jag trodde var uppsatshandledare för mitt projekt. En vecka senare fick jag tillbaka "Tack så mycket. Men är det inte bättre att du skickar rapporten till Jonas som är din handledare?". Hm... Mitt svar blev då "I mina papper står det att du är min handledare. Om sådant ändras vore det bra om alla berörda parter meddelas detta." Jag pratade med Jonas igår också. Han är inte vår handledare. Inte den andre mannen heller. Uppsatsdelen i mitt projekt har alltså egentligen varit handledarelöst hela terminen. Så, tack och hej säger jag till den här totalsnurriga utbildningen!)
Var är -ig:et?
Tänk att ett litet borttappat -ig ska kunna göra mig så fruktansvärt vansinnig. Jag och min pojkvän hade en liten konversation när vi spatserade till bion i lördags och jag ville knocka honom, säga åt honom att skärpa sig och sätta dit det där lilla -ig:et. Men nej, pojkvännen fortsatte envist att prata på utan -ig.
Jag är alldeles genomsvett.
Det heter inte genomsvett, det heter genomsvettig.
Ge mig mitt -ig! Snälla!
