stilisten

Störtdykning ner i egocentrismens förlovade land när undertecknad utsetts av en enhällig enmansjury till veckans student. Journalistisk frihet 2.0, så att säga.

Såhär i slutet av maj, slutet av terminen, slutet av skolåret, är vi studenter knappt kontaktbara. Det är tentor, PM, uppsatser, rapporter, avstämningar, opponeringar, sistaminutenhandledningar, sommarjobbshets, jobbhets. Högt och lågt, dygnet runt.

Denna student började den nya veckan klockan 05.00, tog pendeln till Norrköping 06.28, hurtade upp till universitetet till den fantastiska tiden 07.15, returnerade en lagom försenad bok till biblioteket, återvände till resecentrum, stod i kö med morgontrötta pendlare på Pressbyrån för ett frimärke och svart kaffe, och hann precis med 07.40-bussen till sommarjobbet som detta år har sin plats på Kolmårdens djurpark.

Iklädd min uniform sitter jag nu i fikarummet och filar på denna artikel om mig själv. Jag har borstat bort Jante från min axel och funderar istället på om det är okej att intervjua sig själv eller om det bara är schitzofrent. Men lite mental obalans har väl aldrig skadat någon.

Hur känns det att bli utsedd till veckans student? – Jag vill påstå att det förgyller min dag så pass att samtliga surkart till besökare imorse är helt och hållet glömda. Nästan.

Vanligtvis hittar du denna student på Spetsen eller högst upp i Kåkenhus då jag är mastersstudent på Kultur- och mediegestaltning. Alla klasskompisar har helt gått in i sina egna världar i och med att vi påbörjade våra examensprojekt denna termin. För egen del är ambitionen att projektet ska sluta i ett gäng essäer om radio och tre reportage om massmedier för att praktiskt utforska radiomediet.

Jag prisar personen ovan molnen och den som planerar utbildningen för att det är ett helt år kvar till projektet ska vara färdigt. Då kan man nämligen hitta på sådana här vansinnesprojekt: jag kan i dagsläget inte ett skvatt om radio och ljudredigering. Jag har börjat nafsa på ämnet och om ett år ska jag vara expert, typ.

Veckans student är även skribent på LiNoPressen. Vad tycker jag bäst om att skriva?

- Min mamma siade om att jag skulle bli författare som stor eftersom jag hela tiden hittade på historier som barn. Ord har jag alltid gillat och jag tycker om att leka med hur de låter och vad de betyder. I krönikan och i essän får jag utlopp för min kreativitet; där är jag fri att styra och ställa med orden som jag vill.

Skriver jag någon annanstans än här på LiNoPressen? – Jag är en språknörd ut i fingerspetsarna och driver en språkblogg under namnet Stilisten. Där blandar jag lite tips på skrivande, roliga språkfakta och tankar om språk med mina egna texter. Du är varmt välkommen att sälla dig till min skara på 20 tappra läsare.

Något skrivtips? - Disposition, hur tråkigt det än låter. Dispositionen är din bästa vän genom den snåriga skogen där det gäller att hålla fast i den röda tråden.

Gränsen för hur mycket obalans jag tål är nära. Jag bockar och bugar för utnämnandet till veckans student.

Note to self: Då intervjuarens främsta verktyg är nyfikenhet, är det synnerligen svårt att intervjua sig själv, eftersom den egna personen förmodligen är den enda person jag känner utan och innan. Jag vet ju redan allt om mig själv.

För den sekulariserade människan innebär långfredagen en gigantisk uppförsbacke till påskaftonens påskägg. För den religiösa människan är långfredagen en svart sorgedag. Sekulariserad eller religiös, långfredag är en dag då tiden kämpar mot den progression som annars kännetecknar tid. Morgondagen är aldrig så avlägsen som på långfredagen.

 

 

Vi firar långfredagen till minne av Jesu korsfästelse och död i Golgata utanför Jerusalem. Firandet sägs ha börjat i Jerusalem på 300-talet efter biskop Kyrillos av Jerusalems initiativ. Långfredagen upphöjdes till helgdag i Norden på 1600-talet. Att helgdagen kallas långfredag i Sverige kommer sig av att ”dagen varit lång och besvärlig för Jesus” (Wikipedia). Sant är att den är lång, men den har varit längre.

 

Min mamma minns sin barndoms långfredagar ”som att det var den absolut tråkigaste dagen utan konkurrens på hela året”. Min mormor var fläckvis religiös och blev särskilt högreligiös när det vankades långfredag och julafton.

 

Fram till 1969 var offentliga nöjesetablissemang förbjudna att hålla öppet på långfredagen. Endast psalmer spelades i radion och inga dagsändningar på tv:n. En allmän frid skulle råda och enligt traditionen skulle folk undvika onödiga aktiviteter. Min mamma minns att hon var tvungen att leka tysta och stillsamma lekar. Att rita var en aktivitet som uppmuntrades.

 

Det som verkligen bidrog till långfredagens eonlånga varande för min mamma, var att hon ofelbart varje år vaknade i ottan. Grädden på moset blev att långfredagen alltid verkade vara mulen och småkulen i mammas barndom. Passande väder för en helgdag som är inrättad för att man ska vara ledsen en hel dag.

 

Min egen barndoms långfredagar har inte varit svarta utan har snarare fallit under kategorin ”Kommer inte påskharen snart?”. I min barndoms långfredagar uppmuntrades jag till alla möjliga aktiviteter: Rita! Lek! Titta på TV! Läs! Gå ut! Gör något! Men inte kom påskharen fortare för det.

 

Långfredagen är en helgdag dömd att vara lång. Vi kanske inte känner den fysiska smärta som snickarens grabb gjorde på korset. Men nog känner vi en olidlig smärta i att klockans visare vägrar göra oss den simpla tjänsten att gå framåt denna dag.

 

Trevlig långfredag!

Den akademiska världen har bombarderats av rankinglistor på sista tiden, både nationella och internationella sådana. För LiU:s del gav listorna ett blandat betyg med både bra och dåliga placeringar. Men för en specifik utbildning, Kultur- och mediegestaltning, blev det den definitiva botten.

 

Av internationella mastersstudenter får LiU toppbetyg för bra laboratorier, god teknisk utrustning, utmärkt bibliotek och stor miljövänlighet. Men det blir tummen ner inom områden som karriärvägledning och anställningsbarhet. Där önskar de internationella studenterna mer kontakt med arbetslivet för att se vilka möjligheter som finns efter studierna.

 

LiU placerar sig även lågt på en annan lista där mängden publikationer är ett avgörande kriterium. I ledaren ”Ranking och publicering – måste vi på LiU verkligen bry oss om detta?” skriver Karin Fälth Magnusson, tillförordnad rektor, att vi måste bry oss. Rankinglistor är för många akademiker en vägledning vid val av lärosäte och majoriteten av oss väljer allra helst ett universitet med gott rykte och goda betyg. Så hur LiU placerar sig i förhållande till andra lärosäten är därför enormt viktigt för rekryteringsprocessen av studenter.

 

Vidare skriver Karin Fälth Magnusson att universitetets publikationer måste namnges rätt för att räknas in i statistiken. Alla publikationer måste ha ”Linköping University” för att inte hamna utanför och på så vis kanske resultera i en ännu lägre placering.

 

Men den rankinglista som ger flest funderingar och oroliga tankar är den som gjorts av Svenskt Näringsliv rörande hur jobbsituationen ser ut inom ett år efter examen och vilken ingångslön de olika universitetsutbildningarna har.

 

Vad gäller ingångslön ligger, föga oväntat, studier i data- och systemvetenskap vid Uppsala universitet i toppen med en medellön för en nyexad student på 35 000 kronor. Längst ner på listan hittar vi en nyexad student från Kultur- och mediegestaltning vid Linköpings universitet, som på sitt första lönebesked kan läsa 20 994 kronor.

 

Enligt Frida Ekman, administratör på KSM, är dock denna siffra felaktig och uträkningen är baserad på studenter från det gamla programmet. För den som läser på det nya KSM väntar en ingångslön på 21 500 kronor i genomsnitt och för den som går vidare till master blir det några fler kronor, 23 083.

 

Men särskilt förvånande är ändå inte listan. Sedan urminnes tider har teknik och ekonomi varit mer värda. Arbetskraft utbildad i teknik och ekonomi är något som marknaden alltid har ett sug efter. Det konstnärliga har däremot alltid setts mer som en hobby och betalas därefter. För undertecknad skribent har drivkraften dock aldrig varit att tjäna snuskigt mycket pengar, utan min drivkraft ligger i min passion för språk. Om jag får arbeta med ord, är det värt tusenfalt mer än att göra upp budgetar eller gräva i datorer bara för att det ger en fetare plånbok.

 

En viktig faktor i det hela är också din egen målsättning och ambition. Det är det som verkligen avgör hur mycket du kommer att tjäna, inte en fånig rankinglista. Våga sikta högt och våga ha din hobby som yrke.

I juni kommer många studenter att stå med ett examensbevis i handen och antingen återvänder man till kunskapsborgen till hösten för att gnugga geniknölarna lite till, eller så tar man sina första stapplande steg på arbetsmarknaden. Men att veta vad man ska göra efter att man har fått det åtråvärda examensbeviset är inte lätt.

I juni förra året stod jag med ett diplom i ena handen och ett champagneglas i den andra. Jag såg lycklig ut. Några dagar senare galopperade jag till Ica med en avi i högsta hugg för att hämta ut mitt examensbevis. Tre års slit och skoj på språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet var över och officiellt är jag nu en språkvetare.

 

 

Men vad betyder det? Vad betyder det att jag har en kandidatexamen i bagaget och kallar mig språkvetare? Det betyder faktiskt ganska lite har jag upptäckt.

 

När jag läser en jobbannons tänker jag samma mantra som det lilla blå tåget hade: Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan! Och så skickar jag iväg min ansökan.

 

”Tack för att du sökte. Du skriver bra, men du har ingen journalistutbildning”. ”Många har sökt denna tjänst, därför sållar vi nu bort alla som inte möter alla kriterier vi söker”. ”Tyvärr saknar du arbetslivserfarenhet”. ”Du saknar vissa tekniska kunskaper”.

 

Jag nosade på arbetsmarknaden, doppade en tå för att känna på temperaturen. Det var kallt. Så jag kröp tillbaka in i min akademiska bubbla och till hösten satte jag mig åter i skolbänken, denna gång på en master i kultur- och mediegestaltning vid Campus Norrköping.

 

Om drygt ett år kommer jag förmodligen att stå med ännu ett examensbevis i handen. Men fram till dess sliter jag järnet och plockar in så många extrakurser jag bara kan för att pimpa mitt CV, och är det erfarenhet jag saknar, då ska jag tamejsjutton skaffa lite sådant också på något sätt. För i juni 2012, senast, vill jag stå med ett anställningskontrakt i min hand.

 

Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan!

 

 

Jag kan inte, jag vägrar välja EN snackis. Denna vecka får ni läsare ett medley av snackisar, ett hopkok av snackisar, ett snackispotpurri.

 

Eliseriehockeyn har gått in i slutspelen – ÄNTLIGEN! säger vi som inte är lika bitna av sporten som vissa – och i Linköping surras det om hur det ska gå för LHC. På matchdagar håller supportrarna tummarna tills de bli blå och hoppas, hoppas, hoppas.

 

I fredags fick Ikanohuset celebert besök i form av årets melodifestivalvinnare, Eric Saade. Inte helt oväntat blev publiken alldeles till sig när ynglingen äntrade scenen. Corren sammanfattade Saades besök med en cheesy ordvits: ” Eric Saade visade vad det innebär att vara popular…”

 

På Norrköpings sportfront surras det både om hockeylaget Vita Hästen och fotbollslaget IFK. Jag ska inte gräva ner mig djupare i sporten, vi har andra skribenter på LiNoPressen som gör det så mycket bättre. Men kort och gott, det går bra för Norrköping!

 

Plötsligt hände det! En Norrköpingsbo skrapade i veckan hem 10 000kr i månaden i 20 år. Vi ignorerar det gröna monstret kallat Avund, låter bli att tänka tanken ”Det hade kunnat vara jag” och säger istället grattis till vinnaren.

 

I fredags knorrade samtliga östgötar över den snöbomb som släpptes från himlen. Vi hytte med näven åt SMHI, men insåg strax att snöexplosioner faktiskt hör till marsvädret. Vårskorna får vackert vänta någon vecka till, men snart är det dags.

Årets bild 2011 har korats och vann gjorde Peter Wixströms bild (Aftonbladet) föreställande liket efter självmordsbombaren i Stockholm i december förra året. En stark bild och något som vi trodde aldrig skulle ske på Sveriges gator.

 

Sista snackisen blir den radioaktiva mjölken och spenaten i Fukushima. Karl Alfred är nog glad att han inte bor där, men ett barn eller två härifrån hoppas nog att spenaten ska bli oätlig här också. Dock har väl Japan nog med problem, radioaktiva livsmedel behöver inte läggas till listan.

 

 

Skvallertorget: skön musik, humor och ämnen som berör det mesta mellan himmel och jord. Du har väl inte missat studentradion som sänder måndag till torsdag, 19-22? LiNoPressen fortsätter sin artikelserie om studentföreningar och har denna vecka träffat Skvallertorgets ordförande, Annelie Majoros, och vice ordförande, Arash Dehvari.

 

Jag börjar intervjun med en historiefråga: När grundades föreningen? Det visar sig vara en knivig fråga och efter ett tveksamt svar om att Skvallertorget i sin nuvarande form har funnits sedan 2006/2007, lämnar vi ämnet.

 

En lättare fråga att besvara är hur många medlemmar föreningen har. I dagsläget har Skvallertorget 40 medlemmar, men alla är inte aktiva. – De aktiva medlemmarna är de som sänder radio, förklarar Arash. Men många är så kallade stödmedlemmar och de arbetar med allt runt omkring radion, exempelvis föreningens marknadsföring.

 

Måste man ha särskilda kunskaper för att få vara medlem i Skvallertorget? Svaret är nej. Annelie berättar att Skvallertorget har tekniska genomgångar av sändningsutrustningen där man får lära sig allt man behöver veta. Skvallertorget tar emot alla med öppna armar: den som är invigd i radioteknikens hemligheter såväl som den nyfikne med noll koll.

 

Om du bara vill lyssna på radio och inte stå vid spakarna själv, har Skvallertorget en varierad tablå. På menyn finns musikprogram, talkshows och humorprogram, både nischade och allmänna program.

 

Skvallertorgets verksamhet är inte begränsad till studion, första fredagen varje månad anordnar de Radio Lounge med musikquiz på Trappan. För den tävlingssugna är detta väl värt att notera i kalendern då det brukar finnas fina priser till vinnaren. I höstas var förstapriset bland annat biljetter till Fredrik Lindströms föreställning. Så damma av dina musikkunskaper och bege dig till Trappan!

 

Pratstunden med Annelie och Arash avslutas med ännu en historiefråga: Finns det någon särskilt minnesvärd händelse i föreningens historia? Arash tar sig an den frågan och berättar om förra årets Diversity Day – ett event där universitetet firar mångfalden och som syftar till att stärka relationen mellan svenska och internationella studenter vid LiU. Skvallertorget deltog och sände live under två timmar. Arash berättar att det var en häftig upplevelse att sända radio och samtidigt vara så nära publiken. Cirka 300 personer såg och lyssnade på Skvallertorgets sändning.

 

Artikeln är snart slut, men innan jag avslutar tänkte jag puffa lite för att Skvallertorget håller på att expandera. Just nu finns de i Norrköping och det är här de allra flesta av deras event sker, men Skvallertorget vill kliva över kommungränsen och bli mer aktiva i Linköping. Men fram till dess kan du, helt ortsoberoende, lyssna på Skvallertorget på nätet!

 

 

De första strålarna har lyckats bryta sig igenom vinterns tunga, låga och mörka himmel. De första strålarna som får det att droppa från taken, sjunga i träden och glittra i asfalten. De första strålarna som får oss att se en ände på vinterns evighetslånga envälde. Våren rustar för slutstriden mot vintern; vintern ska förvisas till sin bistra boning.

 

Jag minns en krönika där en kanadensisk utbytesstudent i Uppsala förbryllades över oss svenskar och vår relation till solen, vårsolen framför allt. För efter några månader av kyla och mörker känns de solskensfyllda dagarna som en ren myt. Det är en lika stor del överraskning som mirakel varje år när solen åter kikar fram. Vårsolens strålar är som manna från himlen.

 

Efter vintern törstar svensken efter de värmande strålarna. Vi vänder våra vinterbleka ansikten uppåt och försöker absorbera så mycket som möjligt av strålarnas energi. Vi tar varje tillfälle i akt: fikapaus, lunchrast, i väntan på bussen, valfri lämplig och ledig husvägg. Finns det möjlighet så vrids våra ansikten automatiskt mot solens ännu ganska svala strålar.

 

Temperaturen står och svajar runt nollan, men vi ser hur det droppar, hör fågelkvittret och ser snöhögarna krympa. Vi vet att våren väntar runt hörnet. Mina converse står startklara i hallen; vårjackan väntar spänt på att tas ned från galgen; de bylsiga tröjorna knuffas längre och längre in i garderobens dammigaste hörn. Vi har precis tagit steget in i mars månad, början på våren. Vi börjar lätta på halsdukens många varv runt halsen och tårna riskerar inte längre ögonblicklig förfrysning vid vistelse utomhus.

 

Den kanadensiska utbytesstudenten hade rätt i sina iakttagelser: svensken har en speciell relation till solen. Jag har en speciell relation till solen. Nu när solen äntligen har hittat fram igen tänker jag leta efter trevliga husväggar och bussen får gärna vara någon minut sen, för jag har några timmar att ta igen med min bästis, solen.

 

”Hur många timmar har ditt dygn egentligen?” Jag var mitt uppe i att berätta om vad jag gör om dagarna och på min fritid när jag avbröts av denna fråga. Just där och då reflekterade jag inte vidare över mitt dygn, men senare och hemma började jag fundera. Hur många timmar har mitt dygn egentligen?

 

 

Det vetenskapligt definierade dygnet innebär den tid det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, tills solen åter befinner sig på samma position på himlavalvet. Vi som inte är intimt bekanta med vetenskapens alla hörn, lever i tron att ett dygn är precis, exakt, på pricken 24 timmar. De initierade, forskarna, vet bättre.

 

Längden på jordens dygn är inte konstant i tiden. Hur lång tid det tar för solen att återkomma till sin startposition beror på var på jorden som observationen görs och en jordbävning kan ändra på rotationshastigheten. Dessutom bromsas jordens rotationshastighet långsamt. Idag är ett dygn 24 timmar och en tusendels sekund långt. Men för 620 miljoner år sedan var ett dygn 21,9 timmar och vid jordens födelse var ett dygn bara 6 timmar långt.

 

Denna termin möts jag och tiden i en synnerligen jobbig dragkamp. I höstas satt jag och rullade tummarna och tyckte att livet som mastersstudent var en piece of cake, så jag började plocka på mig saker att göra till nästa termin. Jag plockade och jag plockade och jag plockade.

 

I tisdags försökte jag lura tiden genom multitasking. Samtidigt som jag lyssnade uppmärksamt och tittade på gästföreläsaren i tre timmar försökte jag skriva klart en uppgift till en av mina extrakurser. Men på onsdagen ville jag vifta med den vita flaggan och kapitulera för tiden när en bomb av mera arbete släpptes över mig.

 

Det är söndag nu, vilans dag, men någon riktig vila blir det förmodligen inte. Jag ligger nämligen redan efter med kommande veckas måsten. Mitt dygn har helt klart inte tillräckligt många timmar.

 

 

Som tack för att du har rusat genom dina studier, tar vi, staten, hand om notan. Ungefär så kan det låta på just din examensdag i en inte allt för avlägsen framtid. Långtidsutredningen 2011 (LU2011) presenterar en översikt över den svenska arbetsmarknaden och föreslår åtgärder som kan leda till att arbetsmarknaden fungerar bättre på lång sikt. En av åtgärderna innebär en livsomvälvande förändring för Sveriges studenter.

 

Enligt bilagan Genomströmningen i den högre utbildningen är svenska studenter för gamla när de tar sin examen. Genomsnittstudenten är 29 år gammal när denna tar ut sin examen och det gör Sverige till det OECD-land med näst högst examensålder. I Sverige påbörjar vi också våra studier senare än i många andra länder, men vi är relativt snabba när vi väl placerar oss i skolbänken. Men LU2011 menar att vi inte är snabba nog och vill därför premiera de studenter som tar ut sin examen innan 23 års ålder genom att befria dem från CSN-skulden. De studenter som däremot är 26 år eller äldre vid examen får betala tillbaka hela summan.

 

Det skulle vara en gyllene morot för Sveriges studenter, för vilken student drömmer inte om ett nollställt skuldkonto? Men för den skoltrötta och för den förvirrade är det en 200,000 kg tung stressklump att bära tillsammans med tröttheten och förvirringen. Det här förslaget till åtgärd för att stärka arbetsmarknaden kommer enligt Stuff:s ordförande Niklas Hellström enbart att ”riskera landets spetskompetens” när vi stressas till att inte plugga mer än 3-4 år. Ett potentiellt scenario är att framtida studenter väljer allt kortare och kortare utbildningar för att garantera sig denna skuldsanering.

 

Utredningen visar att ju tidigare vi påbörjar och avslutar vår utbildning, desto mer tjänar vi på det. ”En ettårig förskjutning av examensåldern kostar individen ungefär 80,000 kronor i disponibel inkomst. Noterbart är att de samhälleliga kostnaderna är ungefär dubbelt så stora.” Utredningen förutsätter att vi inte kommer tjäna några större summor utan en högskoleutbildning och det vore därför ekonomiskt osmart att jobba ett tag efter gymnasiet, tågluffa i Asien eller fundera på vad vi vill bli när vi är stora. Istället ska vi gå från en skolbänk till en annan så fort som möjligt.

 

Men vid närmare eftertanke känns samhälle och stat som den enda vinnaren i sammanhanget. En löpande-band-tillverkning av högskoleutbildade arbetare som genom den höga graden av utbildning får högre löner ger en bättre ekonomisk situation för samhället och staten. Medan arbetaren kanske hade mått bättre av några år bland frityrolja och Big Macs eller i en avlägsen by i Vietnam. Att premiera den som går från skolbänk till skrivbord snabbast känns inte som en hållbar taktik.

 

 

Sedan LiNoPressen senast rapporterade från läget i Egypten har det hänt mycket. Upproret började med att folket krävde den sittande presidenten Hosni Mubaraks avgång och den 1 februari meddelade Mubarak att han inte kommer att ställa upp i omvalet i september. Men egyptierna låter sig inte nöjas med det utan kräver presidentens omedelbara avgång, något som Mubarak inte går med på av den anledningen att det skulle leda till fullständigt kaos i Egypten. Folket och presidenten befinner sig för närvarande i en styrkeprövning där ingen part vill backa. Samtidigt fortsätter demonstrationerna och sammandrabbningarna, och till dags dato har över 300 människor dött och ett ännu större antal har skadats till följd av upproret. Den yrkesgrupp som lever farligast i upproret är journalisterna, de motas bort och blir bestulna på sin utrustning. SVT:s reporter Bert Sundström överfölls och knivhöggs i Kairo den 3 februari.

Egyptierna börjar acklimatisera sig till en vardag i konstant uppror och livet har börjat återgå till sina rutiner. Människorna går till sina arbeten på dagarna men på kvällarna samlas de på Tahrirtorget, Befrielsetorget, för att demonstrera. På tisdagen den 8 februari samlades cirka 250,000 människor på Tahrirtorget för en av upprorets hittills största demonstrationer.

 

Upproret i Egypten har boostat folkets självförtroende men det börjar synas tecken på övermod bland demonstranterna. Upprorets ursprung ligger i att Mubaraks 30-åriga envälde måste brytas, men samtidigt väcktes vad som verkar vara en omättlig revolutionshunger. Att Mubarak har lovat att inte ställa upp för omval i september är inte nog, men förutom Mubaraks omedelbara avgång kräver nu folket även högre löner, lägre hyror och en total omvandling av det egyptiska samhället. Och det hela ska ske nu, på momangen.

 

I måndags ockuperade hundratals egyptier ett myndighetskontor för att de anser sig ha rätt till lägre hyror. Likaså strejkar tusentals fabriksarbetare för att de anser sig ha rätt till högre löner. Egyptierna har blivit övermodiga och revolutionshungern är övermänskligt stor.

 

Demonstrationerna den 25 januari satte hela det egyptiska samhället i gungning och folket har genom sina protester nått viss framgång. Men med hot, ockupation och vägran försöker egyptierna nu bocka av alla punkter på den långa listan över orättvisor. Med sådana vapen kommer egyptierna att få strida länge innan de når fullständig framgång och demokrati, under tiden fortsätter samhället att gunga.

Grundaren av den svenskaste svenska symbolen har hamnat i blåsväder efter Uppdrag Gransknings avslöjande reportage om IKEA och Ingvar Kamprad. Mannen bakom IKEA har under alla år varit folkets man, en arbetare som för egen maskin har tagit sig från karriärstegens lägsta pinne till dess absoluta topp, men nu tecknas en bild av honom som en kall och hjärtlös skattesmitare. Vem är Ingvar Kamprad egentligen?

IKEA grundades 1943 i Älmhult och varusortimentet bestod då av pennor och nylonstrumpor. 68 år senare är IKEA en möbelgigant och Kamprad har gjort svensk design till en världsprodukt. Men i Uppdrag Granskning den 26 januari frågar man sig hur svenskt IKEA är numera. Företaget må vara grundat i Älmhult, men sedan flera år tillbaka ägs IKEA av stiftelsen Stichting Ingka Foundation i Holland och Kamprad säger att varken han eller hans familj har någon makt längre gällande IKEA. Men Uppdrag Gransknings reportage visar att allra högst upp i företagshierarkin finns ännu en stiftelse, Interogo Foundation, med placering i skatteparadiset Liechtenstein och i denna stiftelse står familjen Kamprad vid rodret. Enligt Ingvar Kamprad är Interogos enda syfte ”att investera i expansion av företagsaffärer och säkra långsiktig överlevnad”.

 

Kärnan i kontroversen kring IKEA och Ingvar Kamprad ligger i att Kamprad sedan länge har flyttat huvudkontoret utanför Sveriges gränser till länder med mer gynnsamma skatteförhållanden. Bolagen som utgör IKEA finns numera i Holland, Luxemburg, Belgien, Schweiz och Liechtenstein. Genom att flytta IKEA utomlands och genom att IKEA bygger på flera olika bolag och stiftelser menar Uppdrag Granskning att Kamprad har lyckats skatteplanera bort flera miljarder kronor. Kamprad får nu hård kritik från finansminister Anders Borg: ”Vi som samhälle tillhandahåller utbildning, infrastruktur och en lång rad nyttigheter som gör att företagen kan fungera. Då måste det rimligen vara så att företagen som ju också har en social roll och en relation till sina kunder och anställda tar ett ansvar för att betala sina skatter.”

 

Anders Borg och Uppdrag Granskning menar att det är omoraliskt av Kamprad att kalla IKEA för ett svenskt företag när varken ägare eller huvudkontor längre finns i Sverige. Det anses också vara exceptionellt omoraliskt av Kamprad att vilja optimera sin skattestruktur för maximal vinst. Olle Zachrison, chef för SvD Näringsliv skriver att ”Ingvar Kamprad flydde till Schweiz för många år sedan medan exempelvis H&M-ägaren Stefan Persson bor kvar och betalade 880 miljoner kronor i skatt bara under 2009”. Från IKEAs sida svarar man att man har betalat 6 miljarder i svensk skatt det senaste decenniet.

 

Men det som verkar störa media mest är det faktum att Ingvar Kamprad under alla år idogt har framhävt sina brister. Kamprad har öppenhjärtigt beskrivit sig själv i intervjuer som småkorkad och oorganiserad. Uppdrag Granskning raserar den imagen och visar en Ingvar Kamprad som är hård, kall och beräknande – en sann entreprenör. Om Kamprad verkligen vore småkorkad och oorganiserad då hade han och IKEA med stor säkerhet stannat i Sverige och betalat skatt tills Anders Borg vore mätt och belåten. Men om Kamprad vore småkorkad och oorganiserad då hade affärsidén förmodligen aldrig lämnat Älmhult. Ingvar Kamprad är mer troligt världens smartaste affärsmän.

 

 

LiNoPressen har lyckats fånga den blonda virvelvinden Emma Hasselrot för en snabb intervju. Dagtid finner du Emma antingen i skolbänken på mastersprogrammet i kultur- och mediegestaltning eller bakom kassan på Carlings. Men nattetid svidar Emma om och blir en av Norrköpings bästa DJ:s.

 

Emma hade sin första spelning för snart fem år sedan, sommaren 2006, på Hugo. Men det hela började egentligen i entrén på nämnda klubb. Emma jobbade i entrén på Hugo men så fort hennes arbetspass var över vid 02³⁰ sprang hon bort till DJ-båset och gav kvällens DJ tips på bra låtar enligt henne. Så småningom började Emma också ta med sig skivor till den nöjesansvariga på Hugo med, i Emmas tycke, bra musik. Efter ett antal skivor och ett otal goda musikråd fick Emma till slut frågan om hon ville spela själv någon kväll. Första spelningen hade Emma i bardelen på Hugo och i egna ord var hon ”typ katastrofnervös” den gången, men nervositeten gick över och sedan dess har Emma spelat på Hugo tre till fyra gånger varje månad. Vill du lyssna på Emmas musik så spelar hon numera även på Saliga Munken och O’Leary’s i Norrköping. Men på meritlistan står också Stockholmsklubbarna Imperiet och F12.

Vad får igång folk på dansgolvet?

˗ I början av kvällen brukar jag köra säkra kort: antingen One Way or Another med Blondie eller I Wanna Dance with Somebody med Whitney Houston. Det beror självklart på vilket ställe det är, men oftast dansar folk till gamla klassiker. Tre säkra kort är också alltid att spela Håkan Hellström, Hoffmaestro och Slagsmålsklubben. Sedan tror jag att DJ:ns egna pepp hjälper dansgolvet. Om jag spelar musik som jag gillar så dansar och hoppar jag ju som om jag vore den lyckligaste i världen.

Vilken är den bästa låten enligt dig?

˗ Åh vilken jobbig fråga. Jag vägrar välja en. Jag är ledsen men det går inte. Teenage Crime med Adrian Lux, In Spirit Golden med I Blame Coco, Time Machine med Robyn, Bad Gal med Savage Skulls & Douster (Feat. Robyn) och I Need a Dollar med Aloe Blacc. Den sista är en liten sidostickare, men det är en sjukt bra låt.

Vilken är den sämsta låten?

˗ Jag är en vampyr med Markus Kruunegård. Den liksom skär i öronen och på något sätt provocerar mig. Jag vet egentligen inte varför. Och allt den där Jay Smith har gjort. Om någon önskar honom ska jag genast skicka hem dem. Får jag svara så?!

Vilket är ditt bästa minne som DJ?

˗ Oj. Jag tror att det står mellan ett par spelningar. Men ett minne är i alla fall från saliga Munken. Folk var framme hela tiden och frågade vad låtarna som jag spelade hette och sådant är alltid tacksamt. När jag sedan gick ut på Trappan var det många som hade varit på Munken tidigare under kvällen och lyssnat, och de kom fram och sa att jag hade varit sjukt bra. Den andra spelningen var för flera år sedan på Hugo. Jag hade rocktema och ofta kan det vara svårt att bara hålla sig till en genre en hel kväll och ändå behålla dansgolvet. Men det var galet dansgolv hela kvällen och jag avslutade mede Europe We Are the Champions (Cheezy låt, jag vet), men alla sjöng med och var sådär första-dagen-på-sommarlovet-glada.

 

Det börjar bli dags att avrunda denna intervju och släppa virvelvinden Emma lös igen. Vill du skaka loss till Emmas musik? Dra på dig partystassen och gör en tur till Hugo.

 

 

”Det ultimata sociala experimentet är tillbaka” avslöjar TV4:s nya kanal TV11. Den 20 februari återinförs Big Brother i vår TV-tablå och ett nytt gäng med totalt okända nunor låser in sig frivilligt i ett hus, alla med hopp om att bli the last man standing.

Programmet kommer ursprungligen från Nederländerna och sändes där första gången under 1999. Big Brother blev omedelbart en dundersuccé i Holland och kanal 5 i Sverige väntade inte många minuter innan de hoppade på vågen. Redan året därpå klev de första svenskarna in i ett hus i Finnboda varv i Nacka. Big Brother är en världsframgång och har sänts närmare 70 länder och har numera även en kändisversion.

 

Namnet på programmet är hämtat från Georg Orwells dystopiska roman 1984 där Storebror vakar över människornas varje steg. Big Brother går ut på att ett antal främlingar bosätter sig i ett specialbyggt hus under cirka 100 dagar. Under denna tid får deltagarna ha mycket liten kontakt eller ingen kontakt alls med omvärlden. Deras liv begränsas till husets kvadratmeter och människorna därinne. Programmet är i sanning det ultimata sociala experimentet då deltagarna kameraövervakas dygnet runt. Det gäller att ha ett starkt psyke och att inte röstas ut, då kan man bli ensam härskare och några kronor rikare.

 

Kanal 5 sände Big Brother i sex säsonger. Men på grund av de extrema löpsedelsrubriker som programmet gav upphov till, beslutade kanal 5 att inte genomföra en sjunde säsong. Nu vill TV4 blåsa nytt liv i dokusåpan och den 20 februari börjar den sjunde säsongen sändas. De gamla Big Brother-deltagarna är dock inte lika exalterade över denna återuppståndelse. Carolina Gynning, som vann 2004, säger i en artikel i Expressen (20100115) att många tjejer deltar i dokusåpor i hopp om en karriär men att något sådant skulle hända är knappast troligt, även om fröken Gynning och flera andra deltagare fick sig en karriär efter att ha lämnat huset. Men för många är det säkert längtan efter rampljuset och möjligheten att vinna pengar som avgör om man står i valet och kvalet att söka eller inte.

 

Den 20 februari är Dagen med stort D. Då drar det ultimata sociala experimentet igång igen. På bästa sändningstid kan vi återigen se täcken guppa i mörkret, folk som kissar på mattor och folk som bråkar. Kanske uppstår det en ny generation av Carolina Gynning och Linda Thelenius (Rosing). TV11 är kanalen där vi kan se vad Storebror ser.

 

 

 

Med en jordskredsseger koras demonstrationerna och upploppen i Egypten till denna veckas snackis. Tidning, TV och radio ger minutrapportering från händelserna där och man talar om en kokande arabvärld. Såhär på söndagens sista timmar står det klart att denna veckas snackis kommer att följa oss in i den nya veckan, för än verkar inte kulmen ha nåtts och vi undrar spänt vad som ska bli slutresultatet.

 

Det hela tog sin början i tisdags den 25 januari; en dag som snart utnämndes till ”Vredens dag”. President Hosni Mubarak firar i år sin trettioåriga regim men på tisdagen, inspirerade av Jasminrevolutionen i Tunisien tidigare i januari, hölls omfattande demonstrationer runt om i Egypten för president Mubaraks avgång. Under veckan har demonstrationerna fortsatt och fler människor ansluter sig till demonstranterna hela tiden. Demonstrationerna sprider sig dessutom till fler och fler platser i landet trots att regeringen har utfärdat ett totalt demonstrationsförbud. Dag för dag intensifieras demonstrationerna och flera dödsoffer krävs dagligen vid konfrontationer med landets polis.

 

På torsdagen gick både USA och EU ut med förmaningar om att både demonstranterna och staten måste lugna ner sig, precis som föräldrar försöker få pli på ett besvärligt barn. Nu är det söndag och ingen ände på situationen i Egypten är i syne. Krönikorna, debattinläggen och ledarartiklarna skriver om arabvärlden som det sista hörnet på jorden där demokrati inte råder och spekulerar i att en demokratisering är på gång. Det påstås att Jasminrevolutionen i Tunisien var droppen som fick hela arabvärlden att rinna över. Det kan så vara att Tunisien var den lilla gnista som krävdes för att sätta igång en omfattande revolution i hela arabvärlden och rapporter avslöjar att även i Jemen pågår det demonstationer som kräver president Ali Abdullah Salehs avgång.

 

I ett tal till nationen som president Hosni Mubarak höll i fredags natt sa han Egyptens framtid är oviss. Mubarak meddelade också att han hade avsatt hela regeringen och planerade att utse en ny under lördagen. Efter talet står det också helt klart att Mubarak inte planerar att lämna sin post som landets president. Var det hela kommer att sluta är i dagsläget oklart och hur nära arabvärlden är en demokratisering är ännu oklarare. Men tydligt är att något avgörande är på väg att hända och att arabvärlden kokar.

 

 

Julhandelssjukan

2010-12-20 av Julia Bergström

Kärlek i etern

2010-12-09 av Julia Bergström

Snövit, Askungen och Törnrosa räddades alla av stiliga prinsar som också omedelbums förälskade sig i de fagra möerna. Men vad gör man när drömprinsen inte kommer galopperande på sin vita springare? Vad gör man när man inte har någon att leva lycklig med i alla sina dagar? Jo, man tar helt enkelt saken i egna händer och annonserar i Sveriges största kontaktannons: tv-rutan. På bästa sändningstid söker bönder och singelmammor den stora kärleken.

Sverige är en av de singeltätaste platserna på jorden, men fastän det enligt statistiken kryllar av singlar här verkar det svårt att bli av med singellivet. På TV kan vi se att många längtar efter tvåsamhet. Senaste säsongen av Ensam mamma söker har precis avslutats och i femte säsongen av Bonde söker fru är finalen nära. Efter tio med Malou von Sivers har under föregående vecka låtit fem singlar presentera sig i så kallade levande kontaktannonser och bakåt i tiden har många dejtingprogram fyllt tv-tablån.

Svensken vill inte vara singel, men en undersökning gjord av www.match.com visar att endast 17 % av svenska singlar kan tänka sig att ta första steget. Visst är det trevligt att vara den som blir uppvaktad men när ingen kurtisör dyker upp måste man kanske revidera sin passivitet. Där fyller alla dessa dejtingprogram en viktig funktion, för i programmen får de kärlekstörstande singlarna hjälp att våga lite mer. Detsamma gäller på dejtingsajterna där den skyddande skärmen ger oss mod. Det fina för bonden, singelmamman och vilken singel som helst med att dejta i tv-tablån eller i cyberspace är att ansvaret för det läskiga första steget delas med de singlar som skriver svarsbrev. Att bara behöva ta ett halvt första steg måste vara ruskigt skönt för de 83 % av singlarna som inte vill utsätta sig för det första stegets potentiella kraschlandning.

Drygt 70 % av svenska singlar tror på kärlek vid första ögonkastet. Men att döma av dejtingprogrammens och dejtingsajternas popularitet vill singlarna gärna ha lite bakgrundsinformation innan de slår på Don Juan-blicken. Genom levande kontaktannonser i tv-rutan eller genom nätprofiler kan singlarna tala om vilka de är och vilka egenskaper som önskas i en partner. Efter den styrningen är kärleken förmodligen inte många ögonkast bort.

Snövit, Askungen och Törnrosa fångades alla av stiliga prinsar som genast blev svårt bitna av kärleksflugan. Men det är sagoförälskelser och den tiden är förbi då man bara hade att vänta på att drömprinsen skulle dyka upp. Söker du kärlek? Annonsera och drömprinsarna kommer att kämpa om din uppmärksamhet. Men se upp för grodorna!

Sedan 1988 utser Handelns Utredningsinstitut, HUI, varje år en produkt till Årets Julklapp. 1988 skulle alla baka bullar och bakmaskinen blev det årets julklapp. Förra året skulle alla bli hobbyfakirer och spikmattan kunde hittas under var och varannan julgran. 2010 års julklapp är surfplattan.

För att en produkt ska utses till Årets Julklapp av HUI måste produkten uppfylla minst ett av följande kriterier:

1. Produkten ska vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året.
2. Produkten ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter.
3. Produkten ska representera den tid vi lever i. (www.hui.se)

Surfplattan är helt klart en stor och uppmärksammad nyhet på teknikfronten. Plattan speglar också vår tid i det att tekniken ständigt utvecklas och genom titeln Årets Julklapp kommer plattan säkert att sälja i stora mängder.

Vad sjutton är då surfplattan för en mackapär? Det är en tangentbordslös dator med fingerstyrning. Det vanliga, traditionella tangentbordet har försvunnit, istället sker inmatningen med penna eller genom ett virtuellt tangentbord på skärmen. Surfplattan är med lekmannens ord en vidareutvecklad och pimpad läsplatta. Rolls Roycen bland surfplattorna är Apples iPad, men det kostar att ligga på topp och priset för en iPad börjar på dryga 4500 kronor. Men surfplattor från andra märken finns från tusenlappen och uppåt. Årets julklapp är alltså betydligt dyrare än 2003 års julklapp: mössan.

Med surfplattans intåg på teknikscenen verkar det som att sloganen ”det är fint att peka” håller i sig. Men utan ett ordentligt tangentbord är surfplattan förmodligen bäst och enbart lämpad för att fördriva tid med lite nöjessurfning på nätet. Frågan är hur mycket pekfingret orkar peka innan musarmen och sms-tummen får sällskap av ett överbelastat pekfinger. På surfplattans plussida ligger förstås att utvecklingen har reducerat datorn till enbart en skärm vilket gör det lätt att bära med sig prylen.

Så, för den teknikfrälste har Handelns Utredningsinstitut utsett en riktigt spännande produkt till Årets Julklapp. Om du ber mamma och pappa snällt kanske det kan ligga en surfplatta med ditt namn på under granen denna jul.

Jag har ju nu under ett par veckor länkat till den studenttidning som jag skriver för så fort mina artiklar kommit upp, men jag tänkte som så att jag nu istället lägger upp texten direkt här på bloggen. Givetvis efter att den har publicerats på tidningen. Vill ni läsa tidningens övriga artiklar istället för att bara nöja er med denna egotrippade språknörd så finns länken till studenttidningen till vänster på sidan pedagogiskt nog under rubriken Länkar.

Men här kommer min senaste artikel:

Dopp i grytan

Da’n före da’n före da’n före da’n… December har knappt börjat och det är ännu många dagar kvar till dopparedagen. I väntan på julafton kan du här göra en djupdykning i grytan och lära dig lite mer om den traditionella julrätten dopp i grytan.

Dopp i grytan är en traditionell inledning på julfirandet och för somliga är det julaftonens höjdpunkt. På facebook finns det 73 ivriga anhängare i gruppen Dopp i grytan som inte kan fira jul utan att få doppa åtminstone en liten brödskiva. Recepten är många men för den som inte är bekant med dopp i grytan kan rätten beskrivas såhär: när man har kokat julskinkan låter man spadet svalna och när spadet helt har kallnat avlägsnar man fettkakan som bildas ovanpå. Fettkakan kan också lämnas kvar; det hela beror på hur hög fetthalt man önskar. Därefter kokas spadet ihop till en buljong och örter så som salvia kan användas som smaksättare. Med buljongen redo är det bara att börja doppa och det man doppar är bröd, vanligtvis vörtbröd, som gärna ska vara minst en dag gammalt för bästa uppsugningsförmåga.

 

Dopp i grytan är en rätt som har gjort ett stort intryck på den svenska jultraditionen. Intrycket är så stort att vi kallar julaftonen för dopparedagen. Dopp i grytan är en rätt med många år på nacken. Att doppa bröd i vätska var vanligt i de forna tider då frysen inte var uppfunnen. Eftersom inte gemene man hade råd med färskt bröd varje dag eller möjlighet att förlänga brödets hållbarhet genom nedfrysning, doppades hårt och torrt bröd i vätska för att det skulle bli lättare att äta. Men att doppa på just julaftonen tros ha varit ett sätt att kringgå de medeltida fastebestämmelserna. Fastan varade ända till julaftonens kväll, men genom att doppa brödet i skinkspadet kunde man kringgå fastans köttförbud och ändå få smaken av kött. I Skåne är dopp i grytan historiskt sett också en måltid som åts i farten medan de sista julförberedelserna gjordes.

 

Nu har du förhoppningsvis lite mera kött på benen vad det gäller denna traditionella julrätt och kanske kan du blända dina nära och kära vid julbordet med dina kunskaper om dopp i grytan. Doppa lugnt!

 

Artikelskrivandet rullar på och idag kom min andra artikel upp på webben. Jag länkar till den med: HÄR

Den handlar om det fantastiskt spännande ämnet kårobligatoriet. Citat från Leijonborg och siffror är inte en bra grogrund för en skojig artikel. Det blev ganska torrt och sakligt. MEN! det är ju en artikel skriven av moi så något läsvärde finner ni säkert. Och så är artikeln lite tjusigt inramad av Hamlet - att vara eller inte vara. Denna fråga lär vara den mest användbara frågan i världshistorien. Man kan applicera den på allt. Även kårobligatoriet.




Jag valde kårobligatoriet som ämne för artikeln helt själv. Det är ett viktigt ämne och faktiskt någorlunda intressant såhär några månader efter avskaffandet. Men det är ett ämne som mest består av hårda fakta som lämnar föga utrymme för retoriska utsvävningar.