Artikel: I strid med tiden
”Hur många timmar har ditt dygn egentligen?” Jag var mitt uppe i att berätta om vad jag gör om dagarna och på min fritid när jag avbröts av denna fråga. Just där och då reflekterade jag inte vidare över mitt dygn, men senare och hemma började jag fundera. Hur många timmar har mitt dygn egentligen?
Det vetenskapligt definierade dygnet innebär den tid det tar för jorden att rotera runt sin egen axel, tills solen åter befinner sig på samma position på himlavalvet. Vi som inte är intimt bekanta med vetenskapens alla hörn, lever i tron att ett dygn är precis, exakt, på pricken 24 timmar. De initierade, forskarna, vet bättre.
Längden på jordens dygn är inte konstant i tiden. Hur lång tid det tar för solen att återkomma till sin startposition beror på var på jorden som observationen görs och en jordbävning kan ändra på rotationshastigheten. Dessutom bromsas jordens rotationshastighet långsamt. Idag är ett dygn 24 timmar och en tusendels sekund långt. Men för 620 miljoner år sedan var ett dygn 21,9 timmar och vid jordens födelse var ett dygn bara 6 timmar långt.
Denna termin möts jag och tiden i en synnerligen jobbig dragkamp. I höstas satt jag och rullade tummarna och tyckte att livet som mastersstudent var en piece of cake, så jag började plocka på mig saker att göra till nästa termin. Jag plockade och jag plockade och jag plockade.
I tisdags försökte jag lura tiden genom multitasking. Samtidigt som jag lyssnade uppmärksamt och tittade på gästföreläsaren i tre timmar försökte jag skriva klart en uppgift till en av mina extrakurser. Men på onsdagen ville jag vifta med den vita flaggan och kapitulera för tiden när en bomb av mera arbete släpptes över mig.
Det är söndag nu, vilans dag, men någon riktig vila blir det förmodligen inte. Jag ligger nämligen redan efter med kommande veckas måsten. Mitt dygn har helt klart inte tillräckligt många timmar.
