stilisten

Det har varit en hektisk vecka med mycket sommarjobb och avslut på kurser. Idag har jag 24 timmar sommarlov och givetvis ligger solen gömd bakom ett massivt molntäcke.

Den senaste veckan har jag hunnit få en heltidstjänst, säga upp mig från sommarjobbet, avsluta den sista distanskursen, skriva terminsrapport till masterutbildningen, lämna in blankett om studieavbrott och skicka ett sista surt mejl till en lärare. På söndag har jag min sista dag på sommarjobbet och tidigt på måndag morgon bär det av till Stockholm för en veckas utbildning. Sedan börjar arbetslivet.

Det känns konstigt att inte återvända till skolbänken i höst. Konstigt, men skönt. 17 år i skolbänken får nog räcka.





(Det sura mejlet till läraren gjorde att det kändes extra skönt att lämna in blanketten om studieavbrott. Jag skickade terminsrapporten till den lärare som jag trodde var uppsatshandledare för mitt projekt. En vecka senare fick jag tillbaka "Tack så mycket. Men är det inte bättre att du skickar rapporten till Jonas som är din handledare?". Hm... Mitt svar blev då "I mina papper står det att du är min handledare. Om sådant ändras vore det bra om alla berörda parter meddelas detta." Jag pratade med Jonas igår också. Han är inte vår handledare. Inte den andre mannen heller. Uppsatsdelen i mitt projekt har alltså egentligen varit handledarelöst hela terminen. Så, tack och hej säger jag till den här totalsnurriga utbildningen!)

Den duktiga plugghästen valde bort sommarjobbets första after work igår för att ansvarsfullt åka hem, äta middag och sova 8 timmar för att tidigt åka till skolan med fräsch röst till dagens manusläsning. Socialt liv eller fler akademiska poäng, socialt liv eller fler akademiska poäng?

Tro mig, jag ångrade mig varje sekund på pendeln hem igår efter jobbet. Som tur är, är det after work nästa onsdag också. Då ska jag banne mig placera min plugghästrumpa på en stol på en bar och umgås med jobbarkompisar och ignorera alla tankar på att åka hem till böckerna. Eller det beror på hur mycket jag hinner plugga på måndag och tisdag...

Lite drygt en vecka kvar till jag kan pusta ut.

Idag har jag hjälp en kille i min klass med att läsa in en speaker till hans projekt. Han går magisterutbildningen och ska därför vara färdig med sitt projekt alldeles jättesnart. Projektet är jättespännande och handlar om drömmar. Så idag har jag alltså suttit i ett ljudlabb ett par timmar och talat in en text till detta projekt.

Jag har hört mig själv på band två gånger tidigare och då upplevde jag det som hemskt. Idag tyckte jag att det inte lät lika hemskt, men det blir verkligen en krock i huvudet. Man har en uppfattning om hur ens egen röst låter och det uppfattningen stämmer inte med det som sedan spelas upp. Jag fastnade ett tag i nyhetsuppläsarens allvarliga monotoni och fick verkligen fokusera på att läsa in texten på ett mer intressant sätt. I den sista texten fick jag släppa lös min inre teaterapa för då skulle jag dramatisera lite grann och låta glad, lugn, rädd och panikslagen.

Kul var det och en fantastiskt bra övning för mitt eget examensprojekt.
Jag hoppas att jag sedan får en kopia på min inspelning och då lägger jag givetvis upp den här!

Östgötskan har utsetts till den osexigaste dialekten i landet, tillsammans med närkingska. Och ja, helt sexig är ju inte östgötskan. Men i topp ligger göteborgska. Ärligt, hur sexig är göteborgskan? Sexig och göteborgska är för mig två icke kompatibla ting. Roligt, skojigt, hurtigt - javisst, det är ord som stämmer in på göteborgska. Men i sexighet ligger göteborgskan på ungefär samma nivå som östgötskan.

Skånska rankades också högt i fråga om sexighet. Mys med en skorrande malmöit? Eeeh, njae.

Men östgötskan är kanske ändå osexigast. Jag tackar min lyckliga stjärna att mitt kolmårdstroll inte låter som dessa snubbar:

Jag vet inte om någon har smygmärkt mig med en GPS men helt plötsligt har ALLA lärare fått mig på deras radar och det ramlar in mejl med småelaka kommentarer om var den och den uppgiften är, och varför jag inte gjort si eller så. Om de kunde sprida sina skurar och ge tydliga deadlines och instruktioner skulle de ju inte behöva mejlbomba sina stackars studenter. Men hur som haver, finns det aldrig skäl att vara dryg i mejlet.


I ett mejl blir jag tilltalad i tredje person. Alltså mejlet är skrivet till MIG och min projektkompis, men båda tilltalas i tredje person. Det står alltså: "Julia har inte gjort X".


Efter min kritik mot en lärares lathet fick jag ett mejl som inleds med "Eftersom du under seminaridelens avslutande möte  förde kulturnattsessän på tal, fick jag nu en pedagogiskt grundad motivation att ge skriftlig respons på din essä (annars bör ju feedback komma så nära slutförandet av en uppgift som möjligt)." Det här är skrattretande. Vi skrev essäerna i oktober förra året och nu får vi feedback efter att jag sa åt läraren att han skulle skärpa till sig. Läraren säger emot sig själv i sitt mejl. Och den där så kallade feedbacken bestod i att läraren talade om för mig att jag var bra på att skriva. En kort stund ignorerar jag Jante, som annars sitter på de flesta svenskars axel, och säger: Jaha, det var väl ingen nyhet att jag är duktig på att skriva?

Det jag egentligen ville veta var hur en vetenskaplig essä ska se ut enligt mina lärare och om det var någon i klassen som skrev något som kan liknas vid en vetenskaplig essä när vi skrev våra essäer i oktober. Men det är lugnt, jag tar och listar ut det själv.


Sedan har jag fått ett grinigt mejl från kursen i digital bild där läraren frågar: "hade du tänkt lämna in någon sådan komplettering eller?"


Lämna mig ifred surgubbar och sätt upp deadlines om det är så fruktansvärt viktiga uppgifter!
Om de inte är närvarande och aktiva 90 % av tiden behöver de ju inte komma igång nu när terminen snart är slut. De kan lika gärna fortsätta tramsa runt.


Och jag trånar efter ett heltidsjobb.

Ursäkta, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förlåt.

Jag är helt uppslukad av mitt pluggberg och stundande jobbstart (medan ni övriga super loss på valborg kommer jag att jobba 8-18, åka hem, äta, sova och jobba 9-18 börjar nämligen sommarjobb på Kolmården denna helg). I alla fall, jag skriver om sex i parfymreklamer och jag är numera glad om jag aldrig mer behöver skriva orden sex, sexualitet, sexuell ton etc never ever again. När jag inte skriver om sex läser jag om hejdlöst spännande photoshoprelaterade saker såsom adjustment layer, smudge tool, penslar och så vidare. När jag inte håller på med photoshop försöker jag förklara för min lärare i en rapport varför jag vill skriva en vetenskaplig essäsamling istället för en uppsats. När jag inte håller på med det försöker jag hinna med att göra lite på projektarbetet som rör sig långsammare än en snigel en dag då värmen får asfalten att koka. Någonstans däremellan sover och äter jag.

Frågan, vars svar vi väntar på med stor iver, är: Kommer jag att hinna klart med allt som ska göras till den 5 juni? Tvek på den va. Eller så hinner jag klart men får ett gigantiskt psykbryt därefter.

Positiv nyhet: Jag är färdig och godkänd på kursen i grafisk design och här är de grejer som jag gjorde till slutuppgiften!

Brevpapper




Förkläden




Tårtkartonger


Kuvert



Hemsidor

Om 4,5 timmar ska jag gå upp. Ja, det vill säga, jag ska gå upp då om jag hinner gå och lägga mig först. Det är inte troligt att John Blund kommer och besöker mig denna natt.

Som jag skrev i början av veckan har jag denna vecka en mardrömsvecka och mitt försök till att göra och följa en to-do-list sket sig ordentligt.  Min ambition att pressa mig lite över min orkesgräns tidigare i veckan och i helgen sket sig också. Så här sitter jag nu, redo att gå och hämta nattens andra balja med kaffe.

Jag skulle inte gnälla så mycket över en all-nighter om det inte vore för det faktum att jag har skola från 8 till 17 imorn. Tidigare gånger som jag varit vaken i ett helt dygn eller mer har jag kunnat stupa i säng, men denna gång ska jag alltså efter färdigställande av finaluppgift i grafisk design bege mig till skolan, lyssna uppmärksamt och sedan bege mig hem till mina föräldrar för en långhelg där. Det blir alltså till att vara uppe i över 1,5 dygn innan jag får vila ögonen.

Men i alla fall, min grafiska profil över mitt fiktiva företag Sockerbagaren är snart klar. Jag är på sidan 11 för tillfället, men det hela kommer nog att sluta på sidan 13 eller 14. Tur att profilen mest ska bestå av bilder! Men så kommer den ack så skojiga reflektionen som ska vara mellan 2 och 4 sidor lång.

Alla ni andra nattugglor, önska mig lycka till!

Det är fredag. Redan.
Denna vecka har jag ritat cupcakes till evig förbannelse i Illustrator då både en poster och en layout till en hemsida skulle åstadkommas i kursen för grafisk design. Nu ska jag äntligen lägga cupcaksen (?) bakom mig, i alla fall de datorgjorda för i helgen till sambos födelsedagskalas ska jag baka riktiga med kokos och passionsfrukt.

Vidare har mitt masterprogram slagit nya rekord i superdålig administration. I onsdags hade vi det första studentdrivna seminariet. Förra onsdagen släpptes bomben att vi studenter ska driva ett var sitt eget seminarium utifrån ett tema. Givetvis var plugguden emot mig och jag var första student att driva seminarium. Hade allt varit som det skulle så hade jag haft min projektkompis till hjälp men av personliga skäl har hon nu tagit en liten paus från skolan. Alltså: mindre än en vecka på mig att förbereda ett två timmar långt seminarium, jag fick mer info i fredags vid lunch, dvs 2,5 arbetsdagar innan seminariet ska hållas och det var samma info som skickades ut till samtliga studenter på programmet. Inget särskilt stöd från läraren med andra ord. Hurra. Dessutom får alla andra minst två veckor på sig att förbereda sig inför sina seminarium medan jag bara fick 2,5 dagar och inte ens det eftersom jag tillbringade hela tisdagen i Stockholm för en sedan länge inbokad heldag med lillasyster.

Jag är SÅHÄR nära att gå till rektorn och säga att KSM-lärarna ska sluta upp med sina sandlådefasoner. Annars om modet sviker mig så skriver jag en sur artikel i studenttidningen. Bara för att man är konstnär behöver man inte leva upp till alla fördomar om att konstnärer inte kan hålla rätt på tid och har svårt att planera saker.

Detta inlägg får avslutas med mina cupcakesbilder.

Språknörden hade ambitionen att vara plugghäst hela helgen, men det bidde bara en ynka liten artikel då jag värnar mina lördagar i horisontellt läge i soffan. Alltså sitter jag nu denna måndag med en kopp kaffe jämte mig redo att ta igen 40 timmars fotoredigering. Oh yes, ljuvlig start på veckan!

Nu ska en mamma och en barnvagn raderas, strandtennisracketar ska placeras till vänster om den vänstra ungen, ett sandslott ska infogas mellan två barn på ett naturligt sätt, horisonten ska rätas upp och bildens ljusförhållanden ska ändras. Och inför varje ändring ska jag ta en printscreen att infoga i det dokument där jag ska beskriva min arbetsprocess noggrannt.

Har din vecka börjat bra?

Denna veckas uppgift i grafisk design är att göra en logotyp och ett visitkort för två företag. Av de tio möjliga yrkesgrupperna valde jag konditor och advokat, även om rockstjärna hade varit skoj!

Här är mitt resultat:




Det syns inte riktigt men jag har lagt företagsnamnets initialer i ljusgrått över hela den gröna remsan, lite Louis Vitton tänkte jag.

Ja det var ett jäkla tjat om dessa bakgrundshistorier. Jag vet!
Men till de tappra själar som har följt med ända sedan 1:an så är detta den sista, för nu är jag bara några månader bort från nutid i mitt berättande och sedan är ni up to date på hela mitt akademiska liv. Spännande...

I alla fall. Med en kandidatexamen under armen lämnade jag Uppsala för kärlekens skull och placerade mig på ett mastersprogram i kultur- och mediegestaltning på Campus Norrköping, Linköpings universitet. Ett par gånger i veckan skumpar jag iväg med campusbussen från Linköping till Norrköping för att plugga något som är väldigt svårt att förklara vad det är...Inte ens lärarna vet vad det är. Riktigt.

Det jag kan säga är att det är ett väldigt fritt program och jag har lyckats anpassa det helt efter var mina intressen ligger. Programmet består till 75% av ett projektarbete och i skrivande stund sitter jag och filar på min projektansökan. I grund och botten kan man nog enklast beskriva denna utbildning som att den kommer leda till att jag blir en kulturarbetare och vad en kulturarbetare gör beror helt på individen. Jag med mitt språknörderi skulle gärna ta mig in på en reklambyrå för att jobba som copywriter eller till en tidning för att skriva eller till något annat ställe där jag kan nyttja min kreativitet.

Mitt projektarbete, som jag gör tillsammans med en annan tjej (eftersom vi lider av lätt storhetsvansinne (vilket för övrigt alla verkar ha på detta program) och vill göra ett ganska stort projekt), kommer att sluta i en radioprogramserie där vi tänker ha kommunikation och olika kommunikationssätt som grundtema med fria variationer därpå. Vi tänker oss en rolig vetenskapsradio. Saken är biff förutom att vi saknar teknisk kunskap i hur man producerar ett radioprogram men det ska vi ordna nu under våren.

Och bara för att jag har så fruktansvärt lite att göra så läser jag också två distanskurser i Illustrator och Photoshop. Bara för att göra mig så attraktiv på arbetsmarknaden som möjligt.

Då vet ni vad jag gör på dagarna.
Detta är mitt akademiska jag - då och nu.

Som fullfjädrad språknörd tog jag mitt pick och pack efter studenten och flyttade till den akademiska storstaden Uppsala för att ytterligare grotta ner mig i språkens fantastiska värld på det då sprillans nya Språkvetarprogrammet. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag kom till universitetet, men det var helt klart en besvikelse till en början att inse att jag inte skulle få läsa femtioelva ämnen samtidigt som på gymnasiet utan istället fokusera på en kurs i taget. Där i startgropen till livet som universitetsstudent blev jag rädd att jag skulle ha för lite att göra...hrm.

Första terminen hade jag faktiskt för lite att göra på pluggfronten så jag tog en 30-poängare i att festa istället och körde lingvistikstudierna vid sidan av. Men så kom vårterminen och jag började på engelska A och vips hade jag inga problem med att veta vad jag skulle göra i 8 timmar och lite till varje dag.

För den alerta, så fortsatte jag alltså med engelska på universitetsnivå. Engelska är mitt huvudämne och det är väl mitt favoritspråk om jag måste välja. Men anledningen till att jag valde engelska var för att jag chickade ur. Jag tappade tron på mig själv och tänkte att jag inte alls var särskilt bra på varken spanska eller tyska. Engelska visste jag att jag skulle klara av, de andra språken var mindre säkra. Engelskan kan jag utan och innan, medan jag i tyskan och i spanskan har mina fallgropar. Jag fegade ur och valde den enkla vägen. Jag ångrar inte mitt val, men jag önskar att jag hade trott lite mer på mig själv och vågat ha de som biområde. För jag älskar ju dessa språk också.

Tre år på Uppsala universitet och Språkvetarprogrammet gick fort, alldeles för fort. Engelska, svenska, lingvistik, språksociologi, språkhistoria och retorik blandades med gott sällskap och likasinnade språknördar. Språkvetarprogrammet är en familj av språkvetare, språkentusiaster, språkromantiker, språknördar, språkälskare, språknjutare.

Jag läser en kurs i grafisk design för skojs skull. Första uppgiften är att göra ett självporträtt i svartvitt med en accentfärg och ett beskrivande ord i Illustrator. Detta är mitt slutresultat.

Det var en gång En bakgrundshistoria 2 som slutade strax innan gymnasiet om ni kommer ihåg, nu kommer den rafflande fortsättningen!

Jag lämnade högstadiet med en mosig språksörja i huvudet. Jag ogillade tysk grammatik och spanska...pfff. Men engelskan låg mig ännu varmt om hjärtat. Men så kom jag till gymnasiet och samhällsprogrammet med språkinriktning. Över sommaren hade min hjärna tid att bena ut den tyska grammatiken och när jag åter satte mig i skolbänken var tyskan en enda stor aha-upplevelse. Och spanskan gick snabbt från pfff till hurra! med en hetlevrad peruanska och en galen spanjorska till lärare. Engelskan var sådär till en början, men blev toppspråket när klassen fick en ny lärare till b-kursen.

Tyskan blev min vän på gymnasiet och min lärare försökte hela tiden utmana mig. Så det blev både Der Steppenwolf (Stäppvargen) och lite Kafka att läsa och analysera. Förutom glosor och övningsbokens texter bestod tyskaundervisningen av förvånande många äckliga filmer. För den som inte har sett Blecktrumman, behöver så heller inte göra. Den handlar om en pojke som inte vill växa upp och i filmen kan man se ett hästhuvud fullt av krälande ålar bland många andra äckligheter. Av någon konstig anledning handlar många tyska filmer också om barn på internatskolor. Det jag också minns bäst från tyskan är grammatikregel 18b (eller var det 20b) om predikatsfyllnad. Jag vet inte hur många röda markeringar jag fick tillbaka under de tre åren med anledning av att jag hade glömt bort den regeln...numera kan jag rabbla den i sömnen.

Spanskan visade enbart bra filmer. Men där tragglade jag lite grann med grammatiken och något som konstant blev en chansning var ser och estar. Varje gång jag skulle använda något av dessa verb tittade jag först på den lilla lathunden som vi fick i början av terminen. Förstod teorin, men glömde bort det till verkligheten och fick därmed singla slant om vilket verb som skulle användas.

Nu har tyskan och spanskan fått så mycket utrymme så jag tar och sammanfattar resterande gymnasietid. Utöver tyska, spanska och engelska läste jag latin och klassisk grekiska. I latin och grekiska hade jag världens bästa lärare. han var virrig värre än en gammal professor men fylld av en massa kunskap. och vilken annan lärare i världen låter klassen se på Life of Brian som del av undervisningen? Annars lärde vi oss en massa bra saker om latin, exempelvis betyder mugio - jag råmar. På den klassiska grekiskan gick vi igenom väldigt många krig och ännu fler glosor och proven handlade ibland om att rita upp olika armépositioner. I engelskan läste jag upp till c-nivån och lärde mig ofantligt mycket om herr Skakspjut och så passade jag på att ta ett certifikat i avancerad engelska.

Det där var väl på ett ungefär min studietid på gymnasiet. Språkstudierna som tog upp kanske 65% av min tid varvades med lite avkopplande filosofi och SO-ämnen. Jag gillade gymnasiet.

På Kungliga biblioteket i Stockholm hittade man i höstas 21 tidningar med barnporr och Kungliga biblioteket har nu hamnat i ett dilemma. Barnporren uppges ha kommit in på biblioteket någon gång på 70- och 80-talet då barnporr ännu inte var förbjudet. Kungliga biblioteket drivs också av syftet att all sorts litteratur ska arkiveras och bevaras för att visa på vår mångfald. Så även barnporr. Men när nu barnporr är förbjudet hamnar Kungliga biblioteket i en knivig situation. Biblioteket ska tillhandahålla all sorts litteratur i forskningssyfte men med barnpornografilagen är det olagligt att ha inneha och distribuera porr.

Efter Rikskrims utredning i höstas är mellan 50 och 100 hyllmeter porr spärrat på Kungliga biblioteket, men biblioteket hoppas på att så snart som möjligt kunna öppna de delar av porren som är laglig. Det har blivit en regeringsfråga och Kungliga biblioteket vill ha svar från Utbildningsdepartementet i frågan på vem som ska få låna barnporren.

Men frågan som egentligen kräver ett svar är huruvida det är nödvändigt för Kungliga biblioteket att ha barnporr. Finns det inte tillräckligt många källor i världen som tillhandahåller barnporr? Måste Kungliga biblioteket skapa en historisk exposé över barnporren? I mitt tycke är detta en sorts "litteratur" som borde tas bort från hyllorna. I alla fall om jag ska kunna behålla min respekt för Kungliga biblioteket.

Jag tror bestämt att mitt yrkessökande jag är fullständigt oattraktiv på arbetsmarknaden. Det är som att mitt CV är pestsmittat. En futtig liten akademiker som tror att hon är en språkvetare. Pfff. Efter ett litet ögonkast på min jobbansökan kastar arbetsgivaren mina papper i papperskorgen eller använder det som veckans skämt när företaget sammanträder. Det är tamejsjutton inte lätt att konkurrera med de där 354 andra människorna som också söker det jobbet men som har tonvis med erfarenhet och digra portfolier med snajdiga formuleringar. Det tar lite på självförtroendet att hela tiden bli avfärdad med anledningen att man saknar praktisk erfarenhet.

Men i väntan på det där perfekta drömjobbet som jag söker har jag nu fått ett extrajobb.

På Posten. Om man gräver i detaljerna så kan man hävda att jag har användning av min utbildning. Som språkvetare får man väl ändå säga att jag är ganska bra på att läsa och att stava och det här extrajobbet kommer handla om att just läsa. Nu ska jag främst läsa adresserna på julkorten men jag ser ut att ha fått det som ett mer permanent extrajobb och ska faktiskt redan på måndag få köra runt och dela ut reklam. Spännande.

Jag tänker också här passa på att be om ursäkt ifall uppdateringen här blir dålig de närmaste två veckorna. Jag fick nämligen extrajobb både i Norrköping och Linköping så jag kommer löpa emellan dessa städer i två veckor för att sortera julkorten. Bland annat nästa fredag blir det tajt med tid: Linköpings postkontor 7-14.30 och Norrköpings postkontor 16-19 eller längre. Men jag ska göra mitt bästa för att hålla er på gott humör också!

Denna vecka har vi på mitt masteprogram haft ett intressant ämne för föreläsning och seminarium: de intellektuella. Vi har försökt definiera vad de intellektuella är för något och om det i dagens samhälle finns några intellektuella eller om det är något som är förbehållet svunna tider.

En simpel förklaring av vad en intellektuell person är för något är: en person som inom sitt eget kunskapfält har nått ganska hög status och som därigenom anser sig vara berättigad att uttala sig i alla andra kunskapsfält, men främst i frågor som rör samhället, etik och moral, politik, och personen gör det som om den vore en auktoritet även inom dessa fält fastän man enklast kan säga att personen mest bara lägger näsan i blöt. En intellektuell är ofta duktig retoriskt sett, en god debattör och en god författare. En intellektuell måste ha en scen och en publik, annars tjänar det inget till att basunera ut sina åsikter. Det har historiskt vanligtvis varit folk från humianiorafältet som ansetts utgöra gruppen de intellektuella. Men det är viktigt att komma ihåg att intellektuell och intelligent INTE är samma sak i denna fråga. En intellektuell människa här behöver inte ha någon vidare intelligens utan det är mer en statusfråga och en benägenhet att utnyttja sin ställning för att göra uttalanden i alla möjliga ämnen.

Vi diskuterade ämnet i två timmar idag och vi hade kunnat fortsätta många timmar till. Somliga ansåg att bloggare skulle kunna anses vara den moderna tidens intellektuella med anledningen att bloggare, främst storbloggare, utnyttjar sin ställning som publika personer och där uttrycker åsikter inom områden som de egentligen inte kan något om. Jag håller inte med. Inte helt och hållet i alla fall. Bloggare så som Ana Gina utnyttjar definitivt uppmärksamheten till att göra politiska statements och men en 18-åring är kanske inte att se som en auktoritet på det ämnet även om SVT valde att ha med henne i deras morgonsoffa som en av sina "valexperter" innan valet. Men annars tycker jag att bloggare generellt håller sig till sina kunskapsområden och få saknar någon större språklig ambition.

Personer som Marcus Birro och Linda Skugge är däremot att betrakta som dagens intellektuella. De skriver hejvilt om alla ämnen. Och Birro som mest är en rödvinspoet har börjat blogga om fotboll och värvats av Kristdemokraterna. Hans Viklund vill jag också framhålla som en intellektuell. Den mannen började som Nils Petter Sundgrens sidekick men sitter nu tamejsjutton med i varenda panel som expertkommentator.

Kort och gott, en intellektuell tycker om att delge andra sina åsikter och lever på den status som person har uppnått inom sitt eget kunskapsfält. Det är som att försöka betala med svenska kronor i USA, pengarna är inte värda ett ruttet lingon och det borde inte de intellektuellas åsikter vara egentligen heller när de kastar sig in i frågor de inte är riktiga experter på!

Min senaste artikel kom upp idag och handlar om ett ämne som jag har tagit upp här på bloggen: Good News Magazine.  Jag är mycket nöjd med artikel eftersom jag fick med både fimbulvinter och apokalypshetsande i samma lilla artikel.

Varsågod!

Denna språknörd har en chefredaktör som tyckte om språknördens artikel väldigt mycket. Denna språknörd har nu fått klartecken att skriva massor med fler artiklar.

Hurra hurra hurra!
Snart kommer min nuna upp bland studenttidningens övriga skribenters nunor.

Jag lovar att länka så fort min nuna eller min artikel kommer upp på sidan!

Eller vem är denna språknörd?

Jag har alltid varit fascinerad av ord och att veta saker. Uppslagsverket Lilla fokus är min familjs bibel. Finns inte svaret där kommer det inte att finnas någon annanstans heller. Och det är nog där mellan de slitna röda pärmarna på Lilla fokus som jag började älska språk, det svenska språket.

I trean mötte jag min nästa kärlek: engelska! Jag kommer ihåg att vi vek A4-ark tills det pappret hade delats in i 16 rutor. I varje ruta ritade vi en figur och skrev det engelska ordet. Jag vet att jag ritade en groda - FROG. Engelska var mitt första främmande språk och jag fastnade rejält för det. När jag gick i femman skrev jag min första pjäs på engelska. Och den gör sig bäst bland de bortglömda travarna av gamla skolminnen i källaren. Men det var en pjäs som hängde med till högstadiet där min engelskalärare hade informerats om att jag hade ett stort intresse för engelska...

Men innan hoppet över till högstadiet har vi en av mina absolut bästa dagar: dagen då jag fick min första alldeles egna svenska ordbok. Bland sexorna var det varje år två stycken (eller 4, kommer inte riktigt ihåg) som fick ett uppslagsverk för goda studieresultat. Lilla fokus fick därmed konkurrens i hemmet!

I sexan gav jag mig på nästa språk, tyska. Det var ett roligt språk, men att gå till lektionerna var lite läskigt. De hölls borta på en högstadieskola och för att ta sig till lektionssalen var vi tvungna att passera stora skrämmande högstadieelever. På vår skola var vi de största barnen, men här var vi helt plötsligt minst igen.

Och här lämnar vi mitt liv för denna gång. Men det kommer en fortsättning. Jag lovar.

Jag slötittade i söndags på en brittisk ståuppare på tv och där berättade ståupparen om en helt galen bok: Biological Exuberance: Animal Homosexuality and Natural Diversity. Denna bok förklarar att homosexualitet är en helt normal och naturlig sak i djurlivet. Eller att i princip är alla djur homosexuella. Egentligen. Något som andra less free-spirited vetenskapsmän försöker bortse ifrån, enligt författaren. Boken är fylld av tecknade bilder föreställande olika men samkönade djur när de uppvaktar varandra eller i sexuella ställningar. Det finns alltså inga fotobevis alls i boken, bara blyertsteckningar. Kul uppdrag för den illustratören. Ehm, skulle du kunna rita två tjejigelkottar som parar sig och när du ändå är igång så skulle jag behöva ha en bild på två apor som provar det här med 69:an. En helt vanlig dag på jobbet.

Bilden nedan föreställer två makaker där den ena visar upp sin utrustning enligt författaren.

Härom veckan släpptes en ny tidning: Good News Magazine. Precis som namnet så käckt avslöjar är det en tidning med enbart bra nyheter. Mannen bakom tidningen - Daniel Mendoza - säger att nyheterna i dagens samhälle sällan består av annat än ond, bråd död: krig, mord, terrorism. För att inte världsbefolkningen, eller i alla fall den svenska, inte ska drabbas av kollektiv depression av alla dessa dysterheter kommer nu detta lyckopiller i tidningsform.

Men frågan som vi & idémakaren bakom tidningen bör ställa oss är: Behöver vi verkligen en tidning med enbart goda nyheter? Syftet med nyheter är att rapportera om det verkliga, det som händer runt omkring oss. Och om då våra nyheter är fyllda av ond, bråd död och övriga tråkigheter såsom börsras, är det rimligt att anta att det inte finns så många skojiga nyheter att meddela. Och om vi lever i en värld där de dåliga nyheterna överväger de goda, då ska vi kanske inte ha en tidning med enbart goda nyheter som första åtgärd. Det är lite som att sätta ett plåster över ett stort sår där den inomkroppsliga blodmängden taktfast minskar. Plåstret lindrar lite. I början.

Mendoza, förändra verkligheten istället. Gör något åt den.
Tack, men nej tack Good News Magazine.

I denna blogg förbehåller jag mig rätten att diskriminera. Detta är inte en blogg som riktar sig till ALLA, den så kallade breda massan. Utan jag väljer att ta fasta på 3 egenskaper som jag vill att min publik ska ha.

DU

• som gillar språk
• som gillar humor och satir
• som är intresserad av omvärlden

kommer att ha (stor?) behållning av denna blogg.

Ni andra, tack så mycket för er uppmärksamhet this far.
Är du modig, får du så klart stanna kvar.

Mina skäl för att diskriminera är enkla.
För att i slutändan erövra världen måste man börja någonstans, i liten skala. Dessa 3 egenskaper är en början. Det är som Starbucks (för att utnyttja det jag lärde mig av föreläsningen igår - pratas det om kaffe så spetsar jag öronen). Starbucks riktade sig inte till ALLA, utan till urbana, lite rikare och stressade människor. 3 egenskaper och en himla massa take away-kaffe senare har Starbucks tagit världen med storm. We gotta have that coffee! Och det är lite så jag tänker mig denna blogg. Jag sätter upp 3 egenskaper, skriver som tusan (roliga och intressanta inlägg förstås) och skapar ett beroende hos dig, hos er, min publik. You just gotta read this blogg by Stilisten!

Men jag börjar som sagt i liten skala.

Detta är mitt nya lilla skötebarn. Efter ett antal inspirerande seminarier - skolan är bra att ha ibland - har jag nu taggats, peppats och egoboostats till att ta tag i min karriär som språkvetare.

 

Så.

 

Namn: Julia

Akademisk titel: Språkvetare

Gör: pluggar en master i Kultur- och mediegestaltning

Civilstånd: Sambo

Stad: Linköping

Passion: Språk och foto

 

Torrt och tråkigt, men det där är jag i kortform. Fast jag vill nog hellre presentera mig så här:

TJA! Julia heter jag och jag är en nyfiken språknörd.

 

Den här bloggen är alltså ett projekt inspirerat av gubbar - manliga varelser över 30 - som ägnat flera skoldagar åt att uppmuntra eget företagande och projektarbeten och galna idéer. Därför har jag nu ägnat nästan en hel dag åt att pilla i kodmallar och bläddra i färgscheman och klura på idéer. Och detta är resultatet. You like?

 

Men designen är bara en bisak. Egentligen. Syftet med denna blogg är att jag vill visa DIG det fina och fantastiska med språk. Jag vill berätta för DIG vad jag drömmer om och vad jag vill arbeta med. Det här är bloggen för DIG som också tycker att språk är den bästa uppfinningen någonsin. Men detta är MIN arena, MITT forum och här kommer MINA texter att stå i rampljuset. För denna blogg är också tänkt att vara del av mitt CV, ett online-CV.

 

Det är min tanke, mitt projekt och min mening med bloggen.