Helt, inte halvt
På jobbet har vi en massa Norrköpingstidningar och häromdagen läste jag en notis i Folkbladet: "En helt ung man blev på morgonen orsak till..."
En helt ung man. Jag vet att det är ett begrepp och jag vet vad det betyder, men det låter så vansinnigt roligt i detta sammanhang. Mannen var inte bara ung, han var HELT ung. Ganska onödig formulering i en liten liten notis i en dagstidning. Det tillförde ingen riktig information så att säga och var nog bara ett utbrott av ett akut kreativitetsbehov hos notisskribenten.
Östgötatidningarna fortsatte att briljera sedan: Linköpingsposten hade med två särskrivningar i sin tidning, varav den ena återfanns i en rubrik...
En helt ung man. Jag vet att det är ett begrepp och jag vet vad det betyder, men det låter så vansinnigt roligt i detta sammanhang. Mannen var inte bara ung, han var HELT ung. Ganska onödig formulering i en liten liten notis i en dagstidning. Det tillförde ingen riktig information så att säga och var nog bara ett utbrott av ett akut kreativitetsbehov hos notisskribenten.
Östgötatidningarna fortsatte att briljera sedan: Linköpingsposten hade med två särskrivningar i sin tidning, varav den ena återfanns i en rubrik...
En essä
Alla borde läsa Peter Englunds essä "Om Consuelo Vanderbilt och den vackra kroppens historia"
Klicka. Läs. Nu.
Och inspireras till egna skriverier.
Fina och roliga tankar om kroppen, vad som är vackert och idealens svängningar.
Klicka. Läs. Nu.
Och inspireras till egna skriverier.
Fina och roliga tankar om kroppen, vad som är vackert och idealens svängningar.
Rubrikformulering
Att formulera en rubrik är svårt. Rubriken ska intressera, skapa nyfikenhet, kanske roa, upplysa. En rubrik ska göra mycket och det gäller därför att tänka efter noggrannt när man präntar ner sina ord. Nyss stötte jag på ett utmärkt exempel på rubrik där författaren skulle ha låtit meningen gå ett varv till i hjärnan innan den skickas iväg till tryck.
Här görs pizzor du aldrig smakat förr
Åh, vilken lyxrestaurang som låter mig slippa gnaga på de rester som jag lämnade vid förra besöket. Kanske kan det vara så att man får beställa en helt ny, färsk, otuggad pizza. KANSKE.
(För övrigt är jag nu inne på min 29 timme av vakenhet. Jag överlevde med nöd och näppe förmiddagen. Men det var på håret. Läraren bestämde att vi i drygt 2 timmar skulle sitta i halvmörker och lyssna på hans malande genomgång av ett ljudredigeringsprogram. Jag kämpade tappert men mot slutet föll huvudet ner mot bröstet ett par gånger och vid lektionens slut ilade jag bort till Ica för införskaffande av socker.)
Att göra en idé konkret
Min skrivkramp har släppt verkar det som. Idag skickade jag in artikeluppföljningen av Egyptenupproret...visserligen två dagar senare än jag först hade planerat, men ändå. Nu sitter jag istället och sliter mitt hår över nästa skrivuppgift som är en projektansökan för masterprojektet som jag beskrev kort i förra inlägget.
Att skriva en projektansökan innebär att göra en idé konkret, att sätta ord på idén så att andra lätt kan förstå tankegången. Problemet med Emmas och min projektansökan är att vår idé är jäkligt bra - i våra huvuden - och det är sjukt svårt att sätta några bra och enkla ord på den. Alltså sitter jag här nu 23.48 är klockan JUST NU och skriver fortfarande på projektansökan. Jag har suttit sedan klockan 9 imorse och tog sedan paus från 19 till 23 för middag och sambotid. Nu sitter jag här igen och försöker göra vad jag kan för att göra vår idé mer konkret.
Det svåra med vårt projekt är att vi just nu vill så mycket men har inte särskilt mycket kunskap om något som detta projekt innehåller. Vi vet hur vi ska få kunskap och vi vet hur vi ska samla material till vårt projekt, både uppsats och gestaltningen, men det är saker som kommer i ett senare skede i projektet. Dock gör denna okunskap att det är svårt att göra en tidsplanering och det är nästintill omöjligt att närmare förklara hur många program vi tänker oss att serien ska innehålla och vad vi vill ta upp i de enskilda programmen och vad den innehållsmässiga skillnaden blir på uppsats och gestaltning. Men jag var på projektkonsultation igår och vi har fått lov att vara flummiga och abstrakta ett tag till eftersom lärarna förstår att vi måste ha tid att studera denna, delvis okända, mark som vi ger oss in på.
Men med lite finlir på tankefronten kommer vår idé att se ut såhär snart:
Att skriva en projektansökan innebär att göra en idé konkret, att sätta ord på idén så att andra lätt kan förstå tankegången. Problemet med Emmas och min projektansökan är att vår idé är jäkligt bra - i våra huvuden - och det är sjukt svårt att sätta några bra och enkla ord på den. Alltså sitter jag här nu 23.48 är klockan JUST NU och skriver fortfarande på projektansökan. Jag har suttit sedan klockan 9 imorse och tog sedan paus från 19 till 23 för middag och sambotid. Nu sitter jag här igen och försöker göra vad jag kan för att göra vår idé mer konkret.
Det svåra med vårt projekt är att vi just nu vill så mycket men har inte särskilt mycket kunskap om något som detta projekt innehåller. Vi vet hur vi ska få kunskap och vi vet hur vi ska samla material till vårt projekt, både uppsats och gestaltningen, men det är saker som kommer i ett senare skede i projektet. Dock gör denna okunskap att det är svårt att göra en tidsplanering och det är nästintill omöjligt att närmare förklara hur många program vi tänker oss att serien ska innehålla och vad vi vill ta upp i de enskilda programmen och vad den innehållsmässiga skillnaden blir på uppsats och gestaltning. Men jag var på projektkonsultation igår och vi har fått lov att vara flummiga och abstrakta ett tag till eftersom lärarna förstår att vi måste ha tid att studera denna, delvis okända, mark som vi ger oss in på.
Men med lite finlir på tankefronten kommer vår idé att se ut såhär snart:
Olidlig skrivkramp
För en dryg vecka sedan skrev jag en artikel om de upproriska egyptierna. Nu ska jag, efter eget förslag till chefredaktör, skriva en fortsättning. Jag har en dator med internet, jag har mitt anteckningsblock, jag har ett word-dokument uppe och jag har tänkarhatten på. Varför, varför ska det då vara så jäkla svårt att klämma ur sig en sketen liten artikel på 350 ord, give or take???
Skrivkrampen är, precis som alla kramper, lömsk. Man vet aldrig när den ska slå till. Som nu. Eller, det går jättebra att blogga, facebooka och vara allmänt rolig i alla andra textformat än just DENNA artikel. Jag har försökt finta bort skrivkrampen med just sådant här skrivande, men se skrivkrampen är för smart för sådant. En vanlig fotkramp kan man vicka bort, men inte en skrivkramp.
Just nu har jag 153 ord med plain shit.
Skrivkrampen är, precis som alla kramper, lömsk. Man vet aldrig när den ska slå till. Som nu. Eller, det går jättebra att blogga, facebooka och vara allmänt rolig i alla andra textformat än just DENNA artikel. Jag har försökt finta bort skrivkrampen med just sådant här skrivande, men se skrivkrampen är för smart för sådant. En vanlig fotkramp kan man vicka bort, men inte en skrivkramp.
Just nu har jag 153 ord med plain shit.
Ingenjörer i stallet
Skojigheterna bara haglar ner i brevinkastet. Jag vet inte vad för gott jag har gjort för att förtjäna såhär mycket skojig post.
Men i alla fall, det är ju helt fantastiskt att vi numera kan rida på en ingenjör, en beteendevetare och gud vet vad för andra akademiker man kan tränga in i ett stall.
Dock tycker jag att hästen på bilden ser alldeles vanlig ut. Kanske att den är extra väldresserad, men de akademiska meriterna är det tvek på.
Intressant planlösning
Sällan blir människan så språkligt korkad som när denna ska skriva annons. Tidningsannonser är faktiskt en enorm källa till nöje. I förra veckans gratisnummer av LinköpingsPosten hittade jag flera exempel.
Bostadsannonserna:
I den finfina staden Linköping kan du få en "genomgående gavellägenhet."
Kommentar till detta? Tack gode gud för att hela lägenheten ligger på samma ställe, på gaveln, så att den inte är splittrad. Det vore ju väldigt trist att behöva springa upp tre våningar för att komma till vardagsrummet eller över till grannhuset för att gå på toaletten.
Familjeannonserna:
På bröllopssidan har Rickard Larsson och Johanna Larsson gift sig. "Brudparet tar namnet Larsson."
Jag tror inte ens att jag orkar kommentera det där riktigt...
Finn en vän:
"Tycker du att du ser hyfsat bra ut..."
Bra öppningsreplik.
Bostadsannonserna:
I den finfina staden Linköping kan du få en "genomgående gavellägenhet."
Kommentar till detta? Tack gode gud för att hela lägenheten ligger på samma ställe, på gaveln, så att den inte är splittrad. Det vore ju väldigt trist att behöva springa upp tre våningar för att komma till vardagsrummet eller över till grannhuset för att gå på toaletten.
Familjeannonserna:
På bröllopssidan har Rickard Larsson och Johanna Larsson gift sig. "Brudparet tar namnet Larsson."
Jag tror inte ens att jag orkar kommentera det där riktigt...
Finn en vän:
"Tycker du att du ser hyfsat bra ut..."
Bra öppningsreplik.
Världens längsta självmordsbrev...
Världens längsta självmordsbrev som finns bevarat tillskrivs den föga kända amerikanska poeten V. Westgaard (1841-73).
Sista Vilja & Testamente.
999 handskrivna sidor.
Tyvärr har denna information icke kunnat verifieras. Google har svikit mig och kunde inte ge något resultat förutom från den Joyce Carol Oates-bok varifrån jag har hämtat informationen. Men om detta av en händelse skulle vara sant så är det ju helt makalöst att skriva 999 sidor innan man begår självmord. På 999 sidor hinner man ju tänka en hel del...
Sista Vilja & Testamente.
999 handskrivna sidor.
Tyvärr har denna information icke kunnat verifieras. Google har svikit mig och kunde inte ge något resultat förutom från den Joyce Carol Oates-bok varifrån jag har hämtat informationen. Men om detta av en händelse skulle vara sant så är det ju helt makalöst att skriva 999 sidor innan man begår självmord. På 999 sidor hinner man ju tänka en hel del...
Dålig ordvits...
I Correns (ÖstgötaCorrespondenten) nätupplaga hittade jag ett exempel på vad som måste sägas vara kasst ordvitsande. Journalisten tyckte säkert att han var en hejdundrande vitsig kille, han får stöd av andra journalister som också har hakat på denna ordvits dock med viss variation i uttryck. Journalisten kan få lite cred för en ordvits tyder ju ändå på kreativitet och ett trevligt sinne. Men denna ordvits är ändå en fail eftersom målvakten faktiskt har gjort något bra - målvakten har inte släppt in några mål på en hel match och det var hans elitseriecomeback efter dubbla knäoperationer. Borde då inte killen hyllas med något annat än en ordvits som till en början får läsaren att tro att målvakten har tabbat sig?
På LHC:s hemsida får artikeln rubriken "Engstrand - en riktig nolla"
Ordvitsar i all ära, men var ordvits har sin plats och detta var inte rätt plats!
God Jul!
Tomten av Viktor Rydberg
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Mummy, please help me!
Ofta när jag stöter på ett språkproblem ringer jag till min ömma moder. Hon har precis som jag ett gott grammatiköra, men ibland är det inte tillräckligt med mina egna öron utan då måste jag låna mammas. Så var fallet igår. Jag satt och stirrade mig blind på en och samma mening i säkert 10 minuter. Det var tur att jag hade en vrå alldeles för mig själv på skolan för jag satt också och ljudade ut meningen högt för mig själv. Men till slut gick det inte längre utan det fick bli ett samtal till språkakuten, aka mamma.
Tio unga människor som alla står på tröskeln till vuxenlivet rycks bryskt upp från deras/sin bekväma och curlade vardag för en lektion i det verkliga livet.
Jag tycker att sin är det ord som känns mest rätt i sammanhanget. Mamma tycker så också. Det låter bäst med sin. Men när jag först skrev meningen, skrev jag deras. Sedan började hjärnkliandet och jag blir inte klok på meningen. Word var tydligen inte till någon hjälp heller eftersom programmet accepterade båda orden som korrekt grammatik. Jag undrar om det kanske är ett sådant fall där det beror på hur man ser på de 10 människorna: alltså om jag ser de som 10 enskilda människor eller om jag ser de som 1 grupp. Förstår du vad jag menar? (usch där kommer engelskan in och stökar till det ännu mer i hjärnan) Eller någon annan grammatisk regel som beror på vilken satsdel det är...
Möööh! Jag blir verkligen inte klok på meningen, men jag har nu bestämt mig för att jag vill skriva sin. så får det bli. Men någon nordist får gärna ge mig ett svar för jag kommer garanterat att fortsätta tänka på meningen ett bra tag till. Men deadline på artikeln tvingar mig till ett beslut och ger mig inte någon längre tid till efterforskning.
Tio unga människor som alla står på tröskeln till vuxenlivet rycks bryskt upp från deras/sin bekväma och curlade vardag för en lektion i det verkliga livet.
Jag tycker att sin är det ord som känns mest rätt i sammanhanget. Mamma tycker så också. Det låter bäst med sin. Men när jag först skrev meningen, skrev jag deras. Sedan började hjärnkliandet och jag blir inte klok på meningen. Word var tydligen inte till någon hjälp heller eftersom programmet accepterade båda orden som korrekt grammatik. Jag undrar om det kanske är ett sådant fall där det beror på hur man ser på de 10 människorna: alltså om jag ser de som 10 enskilda människor eller om jag ser de som 1 grupp. Förstår du vad jag menar? (usch där kommer engelskan in och stökar till det ännu mer i hjärnan) Eller någon annan grammatisk regel som beror på vilken satsdel det är...
Möööh! Jag blir verkligen inte klok på meningen, men jag har nu bestämt mig för att jag vill skriva sin. så får det bli. Men någon nordist får gärna ge mig ett svar för jag kommer garanterat att fortsätta tänka på meningen ett bra tag till. Men deadline på artikeln tvingar mig till ett beslut och ger mig inte någon längre tid till efterforskning.
Språknörden vid tangenterna
Under min tid vid Uppsala universitet hann jag med en hel del saker, däribland att skriva för en nationstidning. Första gången jag såg mitt namn i tryck i listan över skribenter och såg min lilla artikel i tryckt, färdig form, redo att läsas av Sörmlänningar och Närkingar i Uppsala, var ett riktigt major moment. Lite beroendeframkallande.
Nu har jag haft ett par månaders vila från journalisternas värld men nu är det dags igen. LiNoPressen vid Linköpings Universitet. Efter lite snabbt mejlande med start igår kväll så är det nu bara en medlemsavgift och en idédiskussion med chefredaktören så ska jag sedan börja skriva samhällsartiklar!
Nu har jag haft ett par månaders vila från journalisternas värld men nu är det dags igen. LiNoPressen vid Linköpings Universitet. Efter lite snabbt mejlande med start igår kväll så är det nu bara en medlemsavgift och en idédiskussion med chefredaktören så ska jag sedan börja skriva samhällsartiklar!
Japanerna - ett progressivt folk
Japanerna är först med allt. Väldigt ofta är det så nu för tiden. Japanernas senaste hittepå är sms-romanen. Det är precis som det låter en roman skriven på mobilen. Varje kapitel skickas ut via sms. I Japan har flera av dessa sms-romaner slagit stort och toppar bestsellerlistan.
Så om du inte är rädd för sms-tumme och vill ha en riktig skrivutmaning, bli en sms-romanförfattare!
Så om du inte är rädd för sms-tumme och vill ha en riktig skrivutmaning, bli en sms-romanförfattare!
Killing my darlings
Rubriken till trots så finns det faktiskt ingen anledning att ringa polisen för tips om misstänkt mördare. Killing your darlings är ett uttryck som betyder att även om det gör ont i själen så måste man göra sig av med allt som är onödigt eller inte passar in. Killing your darlings i språkrelaterade situationer betyder att man dumpar ett ord eller en mening fastän man inget hellre vill än att använda just det ordet eller frasen.
Jag har alltid väldigt många darlings. Faktum är att jag börjar alltid mina texter med en darling. När jag sitter och spånar på dispositionen och övriga tankar för texten blir det alltid en hel hög med darlings som jag skulle ge mitt liv för hellre än att inte ha dem med i texten. Över min döda kropp att jag släpper mina darlings.
Men det gör hela textförfattandet lite komplicerat. För det slutar nästan alltid med att jag krampaktigt kramar mina 5 eller 6 darlings, jag vet var i texten de skulle passa men jag har absolut ingen som helst aning om hur jag ska ta mig från darling 1 till darling 2 och så vidare.
Och när så skrivkrampen lättat lagom mycket för att ta mig vidare till nästa darling upptäcker jag väldigt ofta att texten har fört mig någon annanstans än vad som passar min nästa lilla älskling. Där sitter jag med en fras eller ett ord som inte längre har en plats i texten. Vad gör jag? Ska jag radera den skrivna texten och börja om och anpassa texten till min darling? Oftast är det faktiskt bättre att bara låta den gå i graven. Eller spara den till en annan text.
Här är några av mina darlings som har fått plats i texten:
"Sancho Panza är renässansens krockkudde" - Personlig reflektion över Don Quijote
"...får inte låta kolsyran gå ur boken..." - Inspirerat av filmen Tjenare Kungen och använt i en recension av Anders Paulruds bok Ett ögonblicks verk
"Likt ystra vårkalvar..." - Valborgsartikel
"Social exhibitionism" - essä
Som sagt några av mina darlings. Och de är verkligen mina darlings. Jag är fortfarande stolt som tuppen över dem.
Jag har alltid väldigt många darlings. Faktum är att jag börjar alltid mina texter med en darling. När jag sitter och spånar på dispositionen och övriga tankar för texten blir det alltid en hel hög med darlings som jag skulle ge mitt liv för hellre än att inte ha dem med i texten. Över min döda kropp att jag släpper mina darlings.
Men det gör hela textförfattandet lite komplicerat. För det slutar nästan alltid med att jag krampaktigt kramar mina 5 eller 6 darlings, jag vet var i texten de skulle passa men jag har absolut ingen som helst aning om hur jag ska ta mig från darling 1 till darling 2 och så vidare.
Och när så skrivkrampen lättat lagom mycket för att ta mig vidare till nästa darling upptäcker jag väldigt ofta att texten har fört mig någon annanstans än vad som passar min nästa lilla älskling. Där sitter jag med en fras eller ett ord som inte längre har en plats i texten. Vad gör jag? Ska jag radera den skrivna texten och börja om och anpassa texten till min darling? Oftast är det faktiskt bättre att bara låta den gå i graven. Eller spara den till en annan text.
Här är några av mina darlings som har fått plats i texten:
"Sancho Panza är renässansens krockkudde" - Personlig reflektion över Don Quijote
"...får inte låta kolsyran gå ur boken..." - Inspirerat av filmen Tjenare Kungen och använt i en recension av Anders Paulruds bok Ett ögonblicks verk
"Likt ystra vårkalvar..." - Valborgsartikel
"Social exhibitionism" - essä
Som sagt några av mina darlings. Och de är verkligen mina darlings. Jag är fortfarande stolt som tuppen över dem.
Vilse i dispositionen
En text bör bestå - i sin simplaste form - av en början, en mitt och ett slut. Emedan skrivkonsten inte uppfanns för 20 minuter sedan, vet du säkert detta. Men hur enkelt det än må låta, är det lika lätt att gå vilse mellan dessa 3 hållplatser.
Jag är väldigt bra på att skriva början och slutet, men i mittenpartiet brukar jag få panik och helst av allt vill jag skena direkt till slutet för att inte riskera irrgång. Dessutom brukar mittpartiet i en text vara vansinnigt stort. Det är en stor tom yta som liksom säger: "Kom igen, fyll mig med text om du KAN!"
Ungefär härgår detta inläggs början över i att vara inläggets mitt. Och ungefär här börjar mitten-ångesten. Denna ångest är varför jag förmodligen inte kommer bli nästa Ernest Hemmingway. Jag skulle implodera flera gånger om innan det hånfulla mittpartiet vore fyllt och jag kunde kliva över i det välbekanta, fina, snuttefiltstrygga slutet.
Jag ska snart tillåta mig själv att slappna av och avsluta detta inlägg. Men i denna mitt vill jag klämma in ett litet tips. Disposition är A och O. Disposition, disposition, disposition. Det är en självklar sanning, som du kanske fnyser åt just för att den är så självklar. Jag tillhörde den fnysande skaran och brukade fejka en disposition efter att texten var skriven om läraren krävde att få se den. Men självklar eller inte, dispositionen är viktig och minskar risken för irrfärder mellan hållplatserna.
Phew! Början och mitten är nu avklarade. Jag tänker hålla slutet kort. Dispositionen är din karta. Om du ritar upp kartan bra och tydligt, kommer den att leda dig från start till mål. Enkelt och smärtfritt.
Jag är väldigt bra på att skriva början och slutet, men i mittenpartiet brukar jag få panik och helst av allt vill jag skena direkt till slutet för att inte riskera irrgång. Dessutom brukar mittpartiet i en text vara vansinnigt stort. Det är en stor tom yta som liksom säger: "Kom igen, fyll mig med text om du KAN!"
Ungefär härgår detta inläggs början över i att vara inläggets mitt. Och ungefär här börjar mitten-ångesten. Denna ångest är varför jag förmodligen inte kommer bli nästa Ernest Hemmingway. Jag skulle implodera flera gånger om innan det hånfulla mittpartiet vore fyllt och jag kunde kliva över i det välbekanta, fina, snuttefiltstrygga slutet.
Jag ska snart tillåta mig själv att slappna av och avsluta detta inlägg. Men i denna mitt vill jag klämma in ett litet tips. Disposition är A och O. Disposition, disposition, disposition. Det är en självklar sanning, som du kanske fnyser åt just för att den är så självklar. Jag tillhörde den fnysande skaran och brukade fejka en disposition efter att texten var skriven om läraren krävde att få se den. Men självklar eller inte, dispositionen är viktig och minskar risken för irrfärder mellan hållplatserna.
Phew! Början och mitten är nu avklarade. Jag tänker hålla slutet kort. Dispositionen är din karta. Om du ritar upp kartan bra och tydligt, kommer den att leda dig från start till mål. Enkelt och smärtfritt.
The End
Hemlis: Jag har inte gjort upp en disposition för detta inlägg.
