Artikel: Solen: svenskens bästa vän

De första strålarna har lyckats bryta sig igenom vinterns tunga, låga och mörka himmel. De första strålarna som får det att droppa från taken, sjunga i träden och glittra i asfalten. De första strålarna som får oss att se en ände på vinterns evighetslånga envälde. Våren rustar för slutstriden mot vintern; vintern ska förvisas till sin bistra boning.

 

Jag minns en krönika där en kanadensisk utbytesstudent i Uppsala förbryllades över oss svenskar och vår relation till solen, vårsolen framför allt. För efter några månader av kyla och mörker känns de solskensfyllda dagarna som en ren myt. Det är en lika stor del överraskning som mirakel varje år när solen åter kikar fram. Vårsolens strålar är som manna från himlen.

 

Efter vintern törstar svensken efter de värmande strålarna. Vi vänder våra vinterbleka ansikten uppåt och försöker absorbera så mycket som möjligt av strålarnas energi. Vi tar varje tillfälle i akt: fikapaus, lunchrast, i väntan på bussen, valfri lämplig och ledig husvägg. Finns det möjlighet så vrids våra ansikten automatiskt mot solens ännu ganska svala strålar.

 

Temperaturen står och svajar runt nollan, men vi ser hur det droppar, hör fågelkvittret och ser snöhögarna krympa. Vi vet att våren väntar runt hörnet. Mina converse står startklara i hallen; vårjackan väntar spänt på att tas ned från galgen; de bylsiga tröjorna knuffas längre och längre in i garderobens dammigaste hörn. Vi har precis tagit steget in i mars månad, början på våren. Vi börjar lätta på halsdukens många varv runt halsen och tårna riskerar inte längre ögonblicklig förfrysning vid vistelse utomhus.

 

Den kanadensiska utbytesstudenten hade rätt i sina iakttagelser: svensken har en speciell relation till solen. Jag har en speciell relation till solen. Nu när solen äntligen har hittat fram igen tänker jag leta efter trevliga husväggar och bussen får gärna vara någon minut sen, för jag har några timmar att ta igen med min bästis, solen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0