Att slinta med tungan
Det här med ordspråk och andra mer eller minda fasta uttryck är inte lätta att komma ihåg helt korrekt alla gånger. Ibland tänker hjärnan lite fortare också än tungan hinner med och det kan då gärna bli en liten trafikstockning på tungspetsen eller att tungan bara kommer ihåg det första och det sista som hjärnan tänkte. Det hörde jag idag.
A på mitt program presenterade den avhandling som han läser till metodkursen som vi håller på med nu. Och så där en dryg timma in på lektion bestående av redovisningar brukar jag ha lite svårt att hålla kvar hela min koncentration men så kommer ...båda mynten i X... ur A:s mun och då hajar jag till och lyssnar idel öra. Det som A menade att säga var båda sidorna av myntet, men antagligen skickade hjärnan ut alldeles för mycket information och det slutade i en freudiansk felsägning som bara blir jättekonstig när man ser till kontexten, det som A pratade om.
Fler borde slinta med tungan under redovisningar. Det blir så mycket roligare att lyssna då.
A på mitt program presenterade den avhandling som han läser till metodkursen som vi håller på med nu. Och så där en dryg timma in på lektion bestående av redovisningar brukar jag ha lite svårt att hålla kvar hela min koncentration men så kommer ...båda mynten i X... ur A:s mun och då hajar jag till och lyssnar idel öra. Det som A menade att säga var båda sidorna av myntet, men antagligen skickade hjärnan ut alldeles för mycket information och det slutade i en freudiansk felsägning som bara blir jättekonstig när man ser till kontexten, det som A pratade om.
Fler borde slinta med tungan under redovisningar. Det blir så mycket roligare att lyssna då.
Kommentarer
Trackback
