stilisten

Det där ska med lite tur betyda "Gott nytt år" på tjeckiska. Denna språknörd flyr nämligen landet för att fira nyår i Prag, Tjeckien. Och vad passar väl då bättre än att bekanta sig lite med språket i det främmande landet. Jag hoppas att ni kan läsa myrskriften!




Nu sitter jag förhoppningsvis på ett plan till Amsterdam för att byta till ett plan till Prag. Vi ses nästa år, den 2 januari närmare bestämt! Gott nytt år!

Kina sätter ner foten och säger att nu får det vara nog. Basta!

Tomten av Viktor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Julhandelssjukan

2010-12-20 av Julia Bergström

För ett par år sedan hade Dogge från Latin Kings en slangskola på radion. Min pappa var en stadig lyssnare och förde vidare sina nya slangkunskaper till sina barn med glädje. Nu tänkte jag att du också kanske skulle vilja lära dig lite förortsslang. Kan vara bra att kunna om du ska ut och turista i Sverige. Dogge skrev även en bok tillsammans med språkforskaren Ulla-Britt Kotsinas. Boken heter föga oväntat, Förortsslang.

Abo, abou - utrop: wow, kolla

Aina - polis

Axa - sticka

Baba - pappa

Baxa - stjäla, snatta

Bazz - samlag

Benke - nörd, tönt (av namnet Bengt)

Betongen - förorten

Canadaguss - överklasstjej, trendtjej

Chalas - det räcker!, sluta!

Cho - brorsan,

kompis

Desde bre - hur är läget?

Fet - jättebra

Gendish - supa, kröka

Guzz - tjej

Hink - sprit

Ibne - homosexuell man

Jaga draken - röka heroin

Jalla - skynda dig!

Katt - fin tjej, fin

Keff - dålig

Len - du

Mangalito - jobbig, stöddig snorunge

Memeks - bröst, tuttar

Nuy - sova, slagga

Ozman - örfil

Para - pengar

Röding - femhundralapp

Sho, shoo - tjena!

Shuna - tjej

Shuno - kille

Swedi - svensk

Tag - signatur

Umek - mamma

Vattnish - tjalla

Walla - jag svär

Yoghurt - fegis, tönt

Zattla - hasch

Sagt av lingvisten Max Weinreich.

Något som det ständigt tvistas om bland lingvister är vad som gör ett språk till ett språk och inte bara en dialekt till ett annat språk. Exempelvis erbjuder Skandinavien ett intressant kontinuum där man kan debattera länge. Vanligtvis brukar man definiera två språk som sinsemellan oförståeliga. Om jag står och babblar på språk A och du på språk B och vi kan inte förstå varandra då talar vi rimligen helt olika språk. Men om jag pratar på svenska, om du pratar på norska och om han pratar på danska så förstår vi varandra nästintill felfritt. Ändå är det bestämt att dessa tre är olika språk och inte dialekter av samma språk. Vad som sedan blir ännu konstigare är att vi i Sverige har några så kallade mål, ex älvdalsmål, som efter bestämmelser tillhör det svenska språket men som definitivt INTE går att förstå för den icke-initierade. Du förstår problematiken nu va?

Enklast är då att gå på citatet för att bestämma vad som är ett språk och vad som är en dialekt. Citatet kan tolkas som så att ett språk består av många dialekter som är underordnade en dialekt. Man kan också lägga in en samhällelig tolkning: för att bli ett språk måste det finnas några som försvarar dialekten som den bästaste och grymmaste. Och det är väl ungefär något sådant som har hänt här i Skandinavien. Danskan, norskan och svenskan har utvecklats ur ett och samma urnordiska språk men ganska långa avstånd utvecklades dialekterna åt olika håll och med upprättandet av nationsgränser blev språken ett faktum.

Därmed tackar professor språknörd för sig!

För många år sedan medan jag väntade på en pizzeria tillsammans med min mamma läste jag (kanske) världens roligaste reklam. Det var för något reseföretag. Enjoy!

Häromveckan fick jag hem ett fint litet kuvert från Skatteverket med en förfrågan om vilket lägenhetsnummer jag bor på. Med förfrågan följde en liten broschyr om lägenhetsnummer i folkbokföringen. Längst ner på broschyrens första sida står det:

Kärlek i etern

2010-12-09 av Julia Bergström

Snövit, Askungen och Törnrosa räddades alla av stiliga prinsar som också omedelbums förälskade sig i de fagra möerna. Men vad gör man när drömprinsen inte kommer galopperande på sin vita springare? Vad gör man när man inte har någon att leva lycklig med i alla sina dagar? Jo, man tar helt enkelt saken i egna händer och annonserar i Sveriges största kontaktannons: tv-rutan. På bästa sändningstid söker bönder och singelmammor den stora kärleken.

Sverige är en av de singeltätaste platserna på jorden, men fastän det enligt statistiken kryllar av singlar här verkar det svårt att bli av med singellivet. På TV kan vi se att många längtar efter tvåsamhet. Senaste säsongen av Ensam mamma söker har precis avslutats och i femte säsongen av Bonde söker fru är finalen nära. Efter tio med Malou von Sivers har under föregående vecka låtit fem singlar presentera sig i så kallade levande kontaktannonser och bakåt i tiden har många dejtingprogram fyllt tv-tablån.

Svensken vill inte vara singel, men en undersökning gjord av www.match.com visar att endast 17 % av svenska singlar kan tänka sig att ta första steget. Visst är det trevligt att vara den som blir uppvaktad men när ingen kurtisör dyker upp måste man kanske revidera sin passivitet. Där fyller alla dessa dejtingprogram en viktig funktion, för i programmen får de kärlekstörstande singlarna hjälp att våga lite mer. Detsamma gäller på dejtingsajterna där den skyddande skärmen ger oss mod. Det fina för bonden, singelmamman och vilken singel som helst med att dejta i tv-tablån eller i cyberspace är att ansvaret för det läskiga första steget delas med de singlar som skriver svarsbrev. Att bara behöva ta ett halvt första steg måste vara ruskigt skönt för de 83 % av singlarna som inte vill utsätta sig för det första stegets potentiella kraschlandning.

Drygt 70 % av svenska singlar tror på kärlek vid första ögonkastet. Men att döma av dejtingprogrammens och dejtingsajternas popularitet vill singlarna gärna ha lite bakgrundsinformation innan de slår på Don Juan-blicken. Genom levande kontaktannonser i tv-rutan eller genom nätprofiler kan singlarna tala om vilka de är och vilka egenskaper som önskas i en partner. Efter den styrningen är kärleken förmodligen inte många ögonkast bort.

Snövit, Askungen och Törnrosa fångades alla av stiliga prinsar som genast blev svårt bitna av kärleksflugan. Men det är sagoförälskelser och den tiden är förbi då man bara hade att vänta på att drömprinsen skulle dyka upp. Söker du kärlek? Annonsera och drömprinsarna kommer att kämpa om din uppmärksamhet. Men se upp för grodorna!

Det här med ordspråk och andra mer eller minda fasta uttryck är inte lätta att komma ihåg helt korrekt alla gånger. Ibland tänker hjärnan lite fortare också än tungan hinner med och det kan då gärna bli en liten trafikstockning på tungspetsen eller att tungan bara kommer ihåg det första och det sista som hjärnan tänkte. Det hörde jag idag.

A på mitt program presenterade den avhandling som han läser till metodkursen som vi håller på med nu. Och så där en dryg timma in på lektion bestående av redovisningar brukar jag ha lite svårt att hålla kvar hela min koncentration men så kommer ...båda mynten i X... ur A:s mun och då hajar jag till och lyssnar idel öra. Det som A menade att säga var båda sidorna av myntet, men antagligen skickade hjärnan ut alldeles för mycket information och det slutade i en freudiansk felsägning som bara blir jättekonstig när man ser till kontexten, det som A pratade om.

Fler borde slinta med tungan under redovisningar. Det blir så mycket roligare att lyssna då.

Jag tror bestämt att mitt yrkessökande jag är fullständigt oattraktiv på arbetsmarknaden. Det är som att mitt CV är pestsmittat. En futtig liten akademiker som tror att hon är en språkvetare. Pfff. Efter ett litet ögonkast på min jobbansökan kastar arbetsgivaren mina papper i papperskorgen eller använder det som veckans skämt när företaget sammanträder. Det är tamejsjutton inte lätt att konkurrera med de där 354 andra människorna som också söker det jobbet men som har tonvis med erfarenhet och digra portfolier med snajdiga formuleringar. Det tar lite på självförtroendet att hela tiden bli avfärdad med anledningen att man saknar praktisk erfarenhet.

Men i väntan på det där perfekta drömjobbet som jag söker har jag nu fått ett extrajobb.

På Posten. Om man gräver i detaljerna så kan man hävda att jag har användning av min utbildning. Som språkvetare får man väl ändå säga att jag är ganska bra på att läsa och att stava och det här extrajobbet kommer handla om att just läsa. Nu ska jag främst läsa adresserna på julkorten men jag ser ut att ha fått det som ett mer permanent extrajobb och ska faktiskt redan på måndag få köra runt och dela ut reklam. Spännande.

Jag tänker också här passa på att be om ursäkt ifall uppdateringen här blir dålig de närmaste två veckorna. Jag fick nämligen extrajobb både i Norrköping och Linköping så jag kommer löpa emellan dessa städer i två veckor för att sortera julkorten. Bland annat nästa fredag blir det tajt med tid: Linköpings postkontor 7-14.30 och Norrköpings postkontor 16-19 eller längre. Men jag ska göra mitt bästa för att hålla er på gott humör också!

HÄR får ni en länk till en spännande sida. Jag lägger den även under rubriken LÄNKAR till vänster på sidan.

Den handlar om vanliga fel i engelskan. Spännande för den som tycker att engelska är roligt.

För många år sedan kom något geni på att man inte fick/skulle/borde avsluta en mening på engelska med en preposition. Om du har glömt bort vad som sades på svenskalektionen så är en preposition ett formord som inte kan böjas och som talar om var något befinner sig exempelvis: på, i, av, från är prepositioner, men det finns givetvis många fler.

I alla fall det där geniet sade att man INTE fick ha en preposition som sista ord i en mening på engelska. BAH! tänkte Winston Churchill och formulerade då denna mening: That is a rule up with which I will not put. Nu vet man inte om det är sant att han faktiskt sa det för det tvistas om vad den exakta formuleringen egentligen var och det finns ingen riktigt säker källa. Men huvudsaken är att herr Churchill därmed elegant avfärdade den dumma regeln att man inte får ha en preposition som avslutande ord. Churchills mening kräver faktiskt att meningen avslutas med TVÅ prepositioner: That is a rule which I will not put up with.

Och lärdomen av detta? Varsågod och avsluta så många meningar du vill med prepositioner! Winston Churchill har sagt att det är OK.

Min absoluta språkguru, Mikael Parkvall, skriver i sin bok Lagom finns bara i Sverige om en synnerligen intressant myt: att språket styr tanken. Det är en myt som vidhålls av många och Parkvall ger ett antal artikelexempel där denna teori framhålls som giltig. Att språket styr tanken innebär att vårt modersmål begränsar och guidar oss i vårt tänkande. Snävt tolkat är det detta som är Sapir-Whorf-hypotesen. En förståsigpåare har sagt att eftersom hopifolket inte har futurum i sin grammatik så kan de heller inte tänka framåt i tiden. Ser ni det löjliga i tanken att tanken skulle styra språket? Det blir speciellt löjligt eftersom, som Parkvall påpekar, hopifolket är jordbrukare och därmed är i stort behov av att tänka framåt för att överleva och planera sin skörd. Dessutom har inte svenskan heller futurum i sin grammatik per se, men alla svensktalande kan intyga att vi visst kan tänka framåt i tiden och uttrycka vad vi SKA göra IMORGON.

Ebba Witt-Brattström menar att man inte kan tänka tankar som man inte har ord för. Det skulle i princip innebära att vi människor egentligen inte skulle kunna prata över huvud taget. Någonstans måste vi ju ha börjat. Något ord måste ha varit det första ordet. Men om vi som Ebba påstår inte kan tänka tankar som vi inte har ord för då skulle vi aldrig ha kunnat sätta igång processen att skapa ett språk. Men klart och tydligt är att vi inte lever i en stum värld, utan det babblas för fulla muggar överallt, dygnet runt och om allt möjligt.

Och om vi inte kan tänka tankar som vi inte har ord för då skulle vi ju aldrig kunna ta till oss och lära oss nya saker. Vi skulle faktiskt aldrig kunna utvecklas förbi vårt spädbarnsjollrande och det ger ju meningsfulla konversationer. Nä vi får nog gå ifrån tanken att språket skulle styra tanken. För även om vi inte har femtioelva ord för snö som eskimåerna (vilket också är bluff och båg, det är en myt precis som att språket styr tanken) kan vi ju förstå konceptet att det finns en massa olika sorters snö och vi kan skapa egna, nya ord på vårt egna modersmål för att tala om alla dessa former av snö.

Jag säger som Parkvall: det är tanken som styr språket och inte tvärtom. Det är DINA tankar som lägger grunden för vad DU kan göra med DITT språk. Vill DU inte kunna uttrycka vissa saker, då gör DU inte det. Men vi kan aldrig beskylla språket för att lägga band på våra tankar. Språket är inte en ondskefull diktator som försöker trycka ner dina åsikter.

Sedan 1988 utser Handelns Utredningsinstitut, HUI, varje år en produkt till Årets Julklapp. 1988 skulle alla baka bullar och bakmaskinen blev det årets julklapp. Förra året skulle alla bli hobbyfakirer och spikmattan kunde hittas under var och varannan julgran. 2010 års julklapp är surfplattan.

För att en produkt ska utses till Årets Julklapp av HUI måste produkten uppfylla minst ett av följande kriterier:

1. Produkten ska vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året.
2. Produkten ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter.
3. Produkten ska representera den tid vi lever i. (www.hui.se)

Surfplattan är helt klart en stor och uppmärksammad nyhet på teknikfronten. Plattan speglar också vår tid i det att tekniken ständigt utvecklas och genom titeln Årets Julklapp kommer plattan säkert att sälja i stora mängder.

Vad sjutton är då surfplattan för en mackapär? Det är en tangentbordslös dator med fingerstyrning. Det vanliga, traditionella tangentbordet har försvunnit, istället sker inmatningen med penna eller genom ett virtuellt tangentbord på skärmen. Surfplattan är med lekmannens ord en vidareutvecklad och pimpad läsplatta. Rolls Roycen bland surfplattorna är Apples iPad, men det kostar att ligga på topp och priset för en iPad börjar på dryga 4500 kronor. Men surfplattor från andra märken finns från tusenlappen och uppåt. Årets julklapp är alltså betydligt dyrare än 2003 års julklapp: mössan.

Med surfplattans intåg på teknikscenen verkar det som att sloganen ”det är fint att peka” håller i sig. Men utan ett ordentligt tangentbord är surfplattan förmodligen bäst och enbart lämpad för att fördriva tid med lite nöjessurfning på nätet. Frågan är hur mycket pekfingret orkar peka innan musarmen och sms-tummen får sällskap av ett överbelastat pekfinger. På surfplattans plussida ligger förstås att utvecklingen har reducerat datorn till enbart en skärm vilket gör det lätt att bära med sig prylen.

Så, för den teknikfrälste har Handelns Utredningsinstitut utsett en riktigt spännande produkt till Årets Julklapp. Om du ber mamma och pappa snällt kanske det kan ligga en surfplatta med ditt namn på under granen denna jul.

Medan jag gnuggar de sista sömngrusen ur ögonen tänkte jag berätta för er om min absoluta favoritfotograf: Annie Leibovitz.

Enligt Wikipedia uttalas efternamnet såhär: /li:b∂vIts/

Annie Leibovitz kan trolla med kameran och hon utmanar konstvärlden, omvärlden, kritikerna och publiken med sina foton. Inte på ett Anna Odell-vis, utan på ett bra vis. Ordet spektakulär är det rätta ordet för att beskriva Annie Leibovitz' foton. Det var Annie Leibovitz som tog fotot av Yoko Ono och John Lennon där John ligger naken i fosterställning och håller om Yoko. Spekatakulärt. Fascinerande. Fem timmar efter att fotot togs sköts Lennon ihjäl.

Annie Leibovitz är den fotograf som har format hur tidningen Rolling Stones foton ska se ut, vilken stil som tidningen eftersträvar, och Leibovitz var tidningens chefsfotograf i 10 år. Leibovitz har även fotat för Vanity Fair.

Nu får det räcka med fakta, för jag tror att i detta fall säger en bild mer än tusen ord. Leibovitz' bilder visar bättre vilken fantastisk konstnär hon är!

Jag har ju nu under ett par veckor länkat till den studenttidning som jag skriver för så fort mina artiklar kommit upp, men jag tänkte som så att jag nu istället lägger upp texten direkt här på bloggen. Givetvis efter att den har publicerats på tidningen. Vill ni läsa tidningens övriga artiklar istället för att bara nöja er med denna egotrippade språknörd så finns länken till studenttidningen till vänster på sidan pedagogiskt nog under rubriken Länkar.

Men här kommer min senaste artikel:

Dopp i grytan

Da’n före da’n före da’n före da’n… December har knappt börjat och det är ännu många dagar kvar till dopparedagen. I väntan på julafton kan du här göra en djupdykning i grytan och lära dig lite mer om den traditionella julrätten dopp i grytan.

Dopp i grytan är en traditionell inledning på julfirandet och för somliga är det julaftonens höjdpunkt. På facebook finns det 73 ivriga anhängare i gruppen Dopp i grytan som inte kan fira jul utan att få doppa åtminstone en liten brödskiva. Recepten är många men för den som inte är bekant med dopp i grytan kan rätten beskrivas såhär: när man har kokat julskinkan låter man spadet svalna och när spadet helt har kallnat avlägsnar man fettkakan som bildas ovanpå. Fettkakan kan också lämnas kvar; det hela beror på hur hög fetthalt man önskar. Därefter kokas spadet ihop till en buljong och örter så som salvia kan användas som smaksättare. Med buljongen redo är det bara att börja doppa och det man doppar är bröd, vanligtvis vörtbröd, som gärna ska vara minst en dag gammalt för bästa uppsugningsförmåga.

 

Dopp i grytan är en rätt som har gjort ett stort intryck på den svenska jultraditionen. Intrycket är så stort att vi kallar julaftonen för dopparedagen. Dopp i grytan är en rätt med många år på nacken. Att doppa bröd i vätska var vanligt i de forna tider då frysen inte var uppfunnen. Eftersom inte gemene man hade råd med färskt bröd varje dag eller möjlighet att förlänga brödets hållbarhet genom nedfrysning, doppades hårt och torrt bröd i vätska för att det skulle bli lättare att äta. Men att doppa på just julaftonen tros ha varit ett sätt att kringgå de medeltida fastebestämmelserna. Fastan varade ända till julaftonens kväll, men genom att doppa brödet i skinkspadet kunde man kringgå fastans köttförbud och ändå få smaken av kött. I Skåne är dopp i grytan historiskt sett också en måltid som åts i farten medan de sista julförberedelserna gjordes.

 

Nu har du förhoppningsvis lite mera kött på benen vad det gäller denna traditionella julrätt och kanske kan du blända dina nära och kära vid julbordet med dina kunskaper om dopp i grytan. Doppa lugnt!

 

Denna vecka har vi på mitt masteprogram haft ett intressant ämne för föreläsning och seminarium: de intellektuella. Vi har försökt definiera vad de intellektuella är för något och om det i dagens samhälle finns några intellektuella eller om det är något som är förbehållet svunna tider.

En simpel förklaring av vad en intellektuell person är för något är: en person som inom sitt eget kunskapfält har nått ganska hög status och som därigenom anser sig vara berättigad att uttala sig i alla andra kunskapsfält, men främst i frågor som rör samhället, etik och moral, politik, och personen gör det som om den vore en auktoritet även inom dessa fält fastän man enklast kan säga att personen mest bara lägger näsan i blöt. En intellektuell är ofta duktig retoriskt sett, en god debattör och en god författare. En intellektuell måste ha en scen och en publik, annars tjänar det inget till att basunera ut sina åsikter. Det har historiskt vanligtvis varit folk från humianiorafältet som ansetts utgöra gruppen de intellektuella. Men det är viktigt att komma ihåg att intellektuell och intelligent INTE är samma sak i denna fråga. En intellektuell människa här behöver inte ha någon vidare intelligens utan det är mer en statusfråga och en benägenhet att utnyttja sin ställning för att göra uttalanden i alla möjliga ämnen.

Vi diskuterade ämnet i två timmar idag och vi hade kunnat fortsätta många timmar till. Somliga ansåg att bloggare skulle kunna anses vara den moderna tidens intellektuella med anledningen att bloggare, främst storbloggare, utnyttjar sin ställning som publika personer och där uttrycker åsikter inom områden som de egentligen inte kan något om. Jag håller inte med. Inte helt och hållet i alla fall. Bloggare så som Ana Gina utnyttjar definitivt uppmärksamheten till att göra politiska statements och men en 18-åring är kanske inte att se som en auktoritet på det ämnet även om SVT valde att ha med henne i deras morgonsoffa som en av sina "valexperter" innan valet. Men annars tycker jag att bloggare generellt håller sig till sina kunskapsområden och få saknar någon större språklig ambition.

Personer som Marcus Birro och Linda Skugge är däremot att betrakta som dagens intellektuella. De skriver hejvilt om alla ämnen. Och Birro som mest är en rödvinspoet har börjat blogga om fotboll och värvats av Kristdemokraterna. Hans Viklund vill jag också framhålla som en intellektuell. Den mannen började som Nils Petter Sundgrens sidekick men sitter nu tamejsjutton med i varenda panel som expertkommentator.

Kort och gott, en intellektuell tycker om att delge andra sina åsikter och lever på den status som person har uppnått inom sitt eget kunskapsfält. Det är som att försöka betala med svenska kronor i USA, pengarna är inte värda ett ruttet lingon och det borde inte de intellektuellas åsikter vara egentligen heller när de kastar sig in i frågor de inte är riktiga experter på!