En bakgrundshistoria

Eller vem är denna språknörd?

Jag har alltid varit fascinerad av ord och att veta saker. Uppslagsverket Lilla fokus är min familjs bibel. Finns inte svaret där kommer det inte att finnas någon annanstans heller. Och det är nog där mellan de slitna röda pärmarna på Lilla fokus som jag började älska språk, det svenska språket.

I trean mötte jag min nästa kärlek: engelska! Jag kommer ihåg att vi vek A4-ark tills det pappret hade delats in i 16 rutor. I varje ruta ritade vi en figur och skrev det engelska ordet. Jag vet att jag ritade en groda - FROG. Engelska var mitt första främmande språk och jag fastnade rejält för det. När jag gick i femman skrev jag min första pjäs på engelska. Och den gör sig bäst bland de bortglömda travarna av gamla skolminnen i källaren. Men det var en pjäs som hängde med till högstadiet där min engelskalärare hade informerats om att jag hade ett stort intresse för engelska...

Men innan hoppet över till högstadiet har vi en av mina absolut bästa dagar: dagen då jag fick min första alldeles egna svenska ordbok. Bland sexorna var det varje år två stycken (eller 4, kommer inte riktigt ihåg) som fick ett uppslagsverk för goda studieresultat. Lilla fokus fick därmed konkurrens i hemmet!

I sexan gav jag mig på nästa språk, tyska. Det var ett roligt språk, men att gå till lektionerna var lite läskigt. De hölls borta på en högstadieskola och för att ta sig till lektionssalen var vi tvungna att passera stora skrämmande högstadieelever. På vår skola var vi de största barnen, men här var vi helt plötsligt minst igen.

Och här lämnar vi mitt liv för denna gång. Men det kommer en fortsättning. Jag lovar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0