stilisten

Ofta när jag stöter på ett språkproblem ringer jag till min ömma moder. Hon har precis som jag ett gott grammatiköra, men ibland är det inte tillräckligt med mina egna öron utan då måste jag låna mammas. Så var fallet igår. Jag satt och stirrade mig blind på en och samma mening i säkert 10 minuter. Det var tur att jag hade en vrå alldeles för mig själv på skolan för jag satt också och ljudade ut meningen högt för mig själv. Men till slut gick det inte längre utan det fick bli ett samtal till språkakuten, aka mamma.

Tio unga människor som alla står på tröskeln till vuxenlivet rycks bryskt upp från deras/sin bekväma och curlade vardag för en lektion i det verkliga livet.

Jag tycker att sin är det ord som känns mest rätt i sammanhanget. Mamma tycker så också. Det låter bäst med sin. Men när jag först skrev meningen, skrev jag deras. Sedan började hjärnkliandet och jag blir inte klok på meningen. Word var tydligen inte till någon hjälp heller eftersom programmet accepterade båda orden som korrekt grammatik. Jag undrar om det kanske är ett sådant fall där det beror på hur man ser på de 10 människorna: alltså om jag ser de som 10 enskilda människor eller om jag ser de som 1 grupp. Förstår du vad jag menar? (usch där kommer engelskan in och stökar till det ännu mer i hjärnan) Eller någon annan grammatisk regel som beror på vilken satsdel det är...

Möööh! Jag blir verkligen inte klok på meningen, men jag har nu bestämt mig för att jag vill skriva sin. så får det bli. Men någon nordist får gärna ge mig ett svar för jag kommer garanterat att fortsätta tänka på meningen ett bra tag till. Men deadline på artikeln tvingar mig till ett beslut och ger mig inte någon längre tid till efterforskning.