En bakgrundshistoria 3
Det var en gång En bakgrundshistoria 2 som slutade strax innan gymnasiet om ni kommer ihåg, nu kommer den rafflande fortsättningen!
Jag lämnade högstadiet med en mosig språksörja i huvudet. Jag ogillade tysk grammatik och spanska...pfff. Men engelskan låg mig ännu varmt om hjärtat. Men så kom jag till gymnasiet och samhällsprogrammet med språkinriktning. Över sommaren hade min hjärna tid att bena ut den tyska grammatiken och när jag åter satte mig i skolbänken var tyskan en enda stor aha-upplevelse. Och spanskan gick snabbt från pfff till hurra! med en hetlevrad peruanska och en galen spanjorska till lärare. Engelskan var sådär till en början, men blev toppspråket när klassen fick en ny lärare till b-kursen.
Tyskan blev min vän på gymnasiet och min lärare försökte hela tiden utmana mig. Så det blev både Der Steppenwolf (Stäppvargen) och lite Kafka att läsa och analysera. Förutom glosor och övningsbokens texter bestod tyskaundervisningen av förvånande många äckliga filmer. För den som inte har sett Blecktrumman, behöver så heller inte göra. Den handlar om en pojke som inte vill växa upp och i filmen kan man se ett hästhuvud fullt av krälande ålar bland många andra äckligheter. Av någon konstig anledning handlar många tyska filmer också om barn på internatskolor. Det jag också minns bäst från tyskan är grammatikregel 18b (eller var det 20b) om predikatsfyllnad. Jag vet inte hur många röda markeringar jag fick tillbaka under de tre åren med anledning av att jag hade glömt bort den regeln...numera kan jag rabbla den i sömnen.
Spanskan visade enbart bra filmer. Men där tragglade jag lite grann med grammatiken och något som konstant blev en chansning var ser och estar. Varje gång jag skulle använda något av dessa verb tittade jag först på den lilla lathunden som vi fick i början av terminen. Förstod teorin, men glömde bort det till verkligheten och fick därmed singla slant om vilket verb som skulle användas.
Nu har tyskan och spanskan fått så mycket utrymme så jag tar och sammanfattar resterande gymnasietid. Utöver tyska, spanska och engelska läste jag latin och klassisk grekiska. I latin och grekiska hade jag världens bästa lärare. han var virrig värre än en gammal professor men fylld av en massa kunskap. och vilken annan lärare i världen låter klassen se på Life of Brian som del av undervisningen? Annars lärde vi oss en massa bra saker om latin, exempelvis betyder mugio - jag råmar. På den klassiska grekiskan gick vi igenom väldigt många krig och ännu fler glosor och proven handlade ibland om att rita upp olika armépositioner. I engelskan läste jag upp till c-nivån och lärde mig ofantligt mycket om herr Skakspjut och så passade jag på att ta ett certifikat i avancerad engelska.
Det där var väl på ett ungefär min studietid på gymnasiet. Språkstudierna som tog upp kanske 65% av min tid varvades med lite avkopplande filosofi och SO-ämnen. Jag gillade gymnasiet.
Jag lämnade högstadiet med en mosig språksörja i huvudet. Jag ogillade tysk grammatik och spanska...pfff. Men engelskan låg mig ännu varmt om hjärtat. Men så kom jag till gymnasiet och samhällsprogrammet med språkinriktning. Över sommaren hade min hjärna tid att bena ut den tyska grammatiken och när jag åter satte mig i skolbänken var tyskan en enda stor aha-upplevelse. Och spanskan gick snabbt från pfff till hurra! med en hetlevrad peruanska och en galen spanjorska till lärare. Engelskan var sådär till en början, men blev toppspråket när klassen fick en ny lärare till b-kursen.
Tyskan blev min vän på gymnasiet och min lärare försökte hela tiden utmana mig. Så det blev både Der Steppenwolf (Stäppvargen) och lite Kafka att läsa och analysera. Förutom glosor och övningsbokens texter bestod tyskaundervisningen av förvånande många äckliga filmer. För den som inte har sett Blecktrumman, behöver så heller inte göra. Den handlar om en pojke som inte vill växa upp och i filmen kan man se ett hästhuvud fullt av krälande ålar bland många andra äckligheter. Av någon konstig anledning handlar många tyska filmer också om barn på internatskolor. Det jag också minns bäst från tyskan är grammatikregel 18b (eller var det 20b) om predikatsfyllnad. Jag vet inte hur många röda markeringar jag fick tillbaka under de tre åren med anledning av att jag hade glömt bort den regeln...numera kan jag rabbla den i sömnen.
Spanskan visade enbart bra filmer. Men där tragglade jag lite grann med grammatiken och något som konstant blev en chansning var ser och estar. Varje gång jag skulle använda något av dessa verb tittade jag först på den lilla lathunden som vi fick i början av terminen. Förstod teorin, men glömde bort det till verkligheten och fick därmed singla slant om vilket verb som skulle användas.
Nu har tyskan och spanskan fått så mycket utrymme så jag tar och sammanfattar resterande gymnasietid. Utöver tyska, spanska och engelska läste jag latin och klassisk grekiska. I latin och grekiska hade jag världens bästa lärare. han var virrig värre än en gammal professor men fylld av en massa kunskap. och vilken annan lärare i världen låter klassen se på Life of Brian som del av undervisningen? Annars lärde vi oss en massa bra saker om latin, exempelvis betyder mugio - jag råmar. På den klassiska grekiskan gick vi igenom väldigt många krig och ännu fler glosor och proven handlade ibland om att rita upp olika armépositioner. I engelskan läste jag upp till c-nivån och lärde mig ofantligt mycket om herr Skakspjut och så passade jag på att ta ett certifikat i avancerad engelska.
Det där var väl på ett ungefär min studietid på gymnasiet. Språkstudierna som tog upp kanske 65% av min tid varvades med lite avkopplande filosofi och SO-ämnen. Jag gillade gymnasiet.
Kommentarer
Trackback
