På lärarnas radar

Jag vet inte om någon har smygmärkt mig med en GPS men helt plötsligt har ALLA lärare fått mig på deras radar och det ramlar in mejl med småelaka kommentarer om var den och den uppgiften är, och varför jag inte gjort si eller så. Om de kunde sprida sina skurar och ge tydliga deadlines och instruktioner skulle de ju inte behöva mejlbomba sina stackars studenter. Men hur som haver, finns det aldrig skäl att vara dryg i mejlet.


I ett mejl blir jag tilltalad i tredje person. Alltså mejlet är skrivet till MIG och min projektkompis, men båda tilltalas i tredje person. Det står alltså: "Julia har inte gjort X".


Efter min kritik mot en lärares lathet fick jag ett mejl som inleds med "Eftersom du under seminaridelens avslutande möte  förde kulturnattsessän på tal, fick jag nu en pedagogiskt grundad motivation att ge skriftlig respons på din essä (annars bör ju feedback komma så nära slutförandet av en uppgift som möjligt)." Det här är skrattretande. Vi skrev essäerna i oktober förra året och nu får vi feedback efter att jag sa åt läraren att han skulle skärpa till sig. Läraren säger emot sig själv i sitt mejl. Och den där så kallade feedbacken bestod i att läraren talade om för mig att jag var bra på att skriva. En kort stund ignorerar jag Jante, som annars sitter på de flesta svenskars axel, och säger: Jaha, det var väl ingen nyhet att jag är duktig på att skriva?

Det jag egentligen ville veta var hur en vetenskaplig essä ska se ut enligt mina lärare och om det var någon i klassen som skrev något som kan liknas vid en vetenskaplig essä när vi skrev våra essäer i oktober.
Men det är lugnt, jag tar och listar ut det själv.


Sedan har jag fått ett grinigt mejl från kursen i digital bild där läraren frågar: "hade du tänkt lämna in någon sådan komplettering eller?"


Lämna mig ifred surgubbar och sätt upp deadlines om det är så fruktansvärt viktiga uppgifter!
Om de inte är närvarande och aktiva 90 % av tiden behöver de ju inte komma igång nu när terminen snart är slut. De kan lika gärna fortsätta tramsa runt.


Och jag trånar efter ett heltidsjobb.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0