Byråkratsvenska
| "Gränsen för vid vilket belopp reglerna om insättning på överförmyndarspärrat konto skall tillämpas är sänkt från två till ett prisbasbelopp. Vid utbetalning till en omyndig förmånstagare av ett värde överstigande |
||||
| ett prisbasbelopp (42 800 kr för år 2011) eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, är vi som försäkringsbolag skyldiga att säkerställa att medlen sätts in på den omyndiges kontohos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd (spärrat konto). |
||||
| Anledningen till att beloppsgränsen för insättning på spärrat konto har sänkts, är att man vill minska risken för föräldrarnas missbruk av den omyndigas tillgångar. Föräldrar som vill komma åt tillgångar på den omyndiges konto måste för överförmyndaren redogöra för syftet med användningen. I detta ligger en garanti för att tillgångarna inte förslösas eller används för onödiga ändamål." |
||||
| That's what I'm working with! |
||||
| |
||||
Förvirrande negationer
Såg denna fina konstruktion när jag läste en barndomsväns blogg och ja negationer kan verkligen ställa till det! Denna mening gör mitt språköra sjösjukt, ger mig kalla kårar längs ryggraden och formar ansiktet i en skev grimas.
"Vägrade" säger att man INTE har gjort en sak. "Varken...eller..." säger att INGET av två saker gäller. Med matematikens logik bör två på varandra följande negationer få en positiv betydelse.
"Vägrade äta varken lunch eller middag" betyder med andra ord att BÅDE lunch OCH middag har ätits. Vi har här att göra med en ohungrig person. Men den eftersträvade betydelsen är den omvända och för en hungrig och lite vrång person skulle formuleringen egentligen vara denna: "vägrade äta både lunch och middag".
Men som sagt, negationer är lurig att hålla reda på. Försök själv att stapla några och förstå summan av samtliga blir!
Nytt kapitel
Den senaste veckan har jag hunnit få en heltidstjänst, säga upp mig från sommarjobbet, avsluta den sista distanskursen, skriva terminsrapport till masterutbildningen, lämna in blankett om studieavbrott och skicka ett sista surt mejl till en lärare. På söndag har jag min sista dag på sommarjobbet och tidigt på måndag morgon bär det av till Stockholm för en veckas utbildning. Sedan börjar arbetslivet.
Det känns konstigt att inte återvända till skolbänken i höst. Konstigt, men skönt. 17 år i skolbänken får nog räcka.
(Det sura mejlet till läraren gjorde att det kändes extra skönt att lämna in blanketten om studieavbrott. Jag skickade terminsrapporten till den lärare som jag trodde var uppsatshandledare för mitt projekt. En vecka senare fick jag tillbaka "Tack så mycket. Men är det inte bättre att du skickar rapporten till Jonas som är din handledare?". Hm... Mitt svar blev då "I mina papper står det att du är min handledare. Om sådant ändras vore det bra om alla berörda parter meddelas detta." Jag pratade med Jonas igår också. Han är inte vår handledare. Inte den andre mannen heller. Uppsatsdelen i mitt projekt har alltså egentligen varit handledarelöst hela terminen. Så, tack och hej säger jag till den här totalsnurriga utbildningen!)
Var är -ig:et?
Tänk att ett litet borttappat -ig ska kunna göra mig så fruktansvärt vansinnig. Jag och min pojkvän hade en liten konversation när vi spatserade till bion i lördags och jag ville knocka honom, säga åt honom att skärpa sig och sätta dit det där lilla -ig:et. Men nej, pojkvännen fortsatte envist att prata på utan -ig.
Jag är alldeles genomsvett.
Det heter inte genomsvett, det heter genomsvettig.
Ge mig mitt -ig! Snälla!
Artikel: Veckans student
Störtdykning ner i egocentrismens förlovade land när undertecknad utsetts av en enhällig enmansjury till veckans student. Journalistisk frihet 2.0, så att säga.
Såhär i slutet av maj, slutet av terminen, slutet av skolåret, är vi studenter knappt kontaktbara. Det är tentor, PM, uppsatser, rapporter, avstämningar, opponeringar, sistaminutenhandledningar, sommarjobbshets, jobbhets. Högt och lågt, dygnet runt.
Denna student började den nya veckan klockan 05.00, tog pendeln till Norrköping 06.28, hurtade upp till universitetet till den fantastiska tiden 07.15, returnerade en lagom försenad bok till biblioteket, återvände till resecentrum, stod i kö med morgontrötta pendlare på Pressbyrån för ett frimärke och svart kaffe, och hann precis med 07.40-bussen till sommarjobbet som detta år har sin plats på Kolmårdens djurpark.
Iklädd min uniform sitter jag nu i fikarummet och filar på denna artikel om mig själv. Jag har borstat bort Jante från min axel och funderar istället på om det är okej att intervjua sig själv eller om det bara är schitzofrent. Men lite mental obalans har väl aldrig skadat någon.
Hur känns det att bli utsedd till veckans student? – Jag vill påstå att det förgyller min dag så pass att samtliga surkart till besökare imorse är helt och hållet glömda. Nästan.
Vanligtvis hittar du denna student på Spetsen eller högst upp i Kåkenhus då jag är mastersstudent på Kultur- och mediegestaltning. Alla klasskompisar har helt gått in i sina egna världar i och med att vi påbörjade våra examensprojekt denna termin. För egen del är ambitionen att projektet ska sluta i ett gäng essäer om radio och tre reportage om massmedier för att praktiskt utforska radiomediet.
Jag prisar personen ovan molnen och den som planerar utbildningen för att det är ett helt år kvar till projektet ska vara färdigt. Då kan man nämligen hitta på sådana här vansinnesprojekt: jag kan i dagsläget inte ett skvatt om radio och ljudredigering. Jag har börjat nafsa på ämnet och om ett år ska jag vara expert, typ.
Veckans student är även skribent på LiNoPressen. Vad tycker jag bäst om att skriva?
- Min mamma siade om att jag skulle bli författare som stor eftersom jag hela tiden hittade på historier som barn. Ord har jag alltid gillat och jag tycker om att leka med hur de låter och vad de betyder. I krönikan och i essän får jag utlopp för min kreativitet; där är jag fri att styra och ställa med orden som jag vill.
Skriver jag någon annanstans än här på LiNoPressen? – Jag är en språknörd ut i fingerspetsarna och driver en språkblogg under namnet Stilisten. Där blandar jag lite tips på skrivande, roliga språkfakta och tankar om språk med mina egna texter. Du är varmt välkommen att sälla dig till min skara på 20 tappra läsare.
Något skrivtips? - Disposition, hur tråkigt det än låter. Dispositionen är din bästa vän genom den snåriga skogen där det gäller att hålla fast i den röda tråden.
Gränsen för hur mycket obalans jag tål är nära. Jag bockar och bugar för utnämnandet till veckans student.
Note to self: Då intervjuarens främsta verktyg är nyfikenhet, är det synnerligen svårt att intervjua sig själv, eftersom den egna personen förmodligen är den enda person jag känner utan och innan. Jag vet ju redan allt om mig själv.
Gott folk, jag tror att jag är färdig!
Men jag känner mig nöjd. Hoppas bara att läraren blir det också.
Jag ska grunna några dagar till på bilden, sedan skickar jag in den!
After work eller röstmanusövning
Tro mig, jag ångrade mig varje sekund på pendeln hem igår efter jobbet. Som tur är, är det after work nästa onsdag också. Då ska jag banne mig placera min plugghästrumpa på en stol på en bar och umgås med jobbarkompisar och ignorera alla tankar på att åka hem till böckerna. Eller det beror på hur mycket jag hinner plugga på måndag och tisdag...
Lite drygt en vecka kvar till jag kan pusta ut.
Helt, inte halvt
En helt ung man. Jag vet att det är ett begrepp och jag vet vad det betyder, men det låter så vansinnigt roligt i detta sammanhang. Mannen var inte bara ung, han var HELT ung. Ganska onödig formulering i en liten liten notis i en dagstidning. Det tillförde ingen riktig information så att säga och var nog bara ett utbrott av ett akut kreativitetsbehov hos notisskribenten.
Östgötatidningarna fortsatte att briljera sedan: Linköpingsposten hade med två särskrivningar i sin tidning, varav den ena återfanns i en rubrik...
Preview
Ingen Grünbaum-kvalle direkt
Jag funderar starkt på att skriva ett mejl till Corren och be de anställa mig istället för den-där-så-att-säga-språkförstårsigpåaren sitter och skriver sin övertrötta, ointressanta, dåligt uppbyggda, lågintellektuella, kassa spalt.
Här kan ni läsa detta bedrövliga elände.
(Jag har varit irriterad hela natten över denna "språkspalt")
Julia i Underlandet
Förutom att blommorna kommer att se gigantiska ut i bilden och jag jätteliten, tänkte jag att jag ska göras i svartvitt som en kontrast mot bildens övriga färgexplosion.
Så om ett antal timmar (vågar inte tänka på hur mycket redigering jag har framför mig) är bilden klar och kan läggas upp här!
Språkförbistring
Jag har inte talat tyska på en sisådär 4 år och grävde djupt inom mig efter mina tyskakunskaper. Efter några frågor kom det fram att mannen hade 2 ton cement i sin lastbil som skulle till djurparken. Till vilken del av djurparken han skulle visste han inte och han hade inte någon kontaktperson på djurparken. Och där tog hans tyskakunskaper slut.
Vad FAN ska jag med 2 ton cement till? Var ska jag göra av det? Det blev till att jaga rätt på någon människa som visste var i parken det fanns ett akut cementbehov. Till slut kom det fram att cementen skulle till den nya safarilinbanan, men vägen fram till denna kunskap var krånglig. Ett universalspråk skulle kanske vara en bra idé att genomföra???
Mina medarbetare var lite imponerade av att jag kunde tyska, dock överskuggades jag ganska snart av en entrévärd som visade prov på stort mod genom att med sina bara händer plocka upp en vilsen kopparorm på entréplan.
Röstmanusövning
Jag har hört mig själv på band två gånger tidigare och då upplevde jag det som hemskt. Idag tyckte jag att det inte lät lika hemskt, men det blir verkligen en krock i huvudet. Man har en uppfattning om hur ens egen röst låter och det uppfattningen stämmer inte med det som sedan spelas upp. Jag fastnade ett tag i nyhetsuppläsarens allvarliga monotoni och fick verkligen fokusera på att läsa in texten på ett mer intressant sätt. I den sista texten fick jag släppa lös min inre teaterapa för då skulle jag dramatisera lite grann och låta glad, lugn, rädd och panikslagen.
Kul var det och en fantastiskt bra övning för mitt eget examensprojekt.
Jag hoppas att jag sedan får en kopia på min inspelning och då lägger jag givetvis upp den här!
Kolmårdstroll i sängen
Skånska rankades också högt i fråga om sexighet. Mys med en skorrande malmöit? Eeeh, njae.
Men östgötskan är kanske ändå osexigast. Jag tackar min lyckliga stjärna att mitt kolmårdstroll inte låter som dessa snubbar:
På lärarnas radar
I ett mejl blir jag tilltalad i tredje person. Alltså mejlet är skrivet till MIG och min projektkompis, men båda tilltalas i tredje person. Det står alltså: "Julia har inte gjort X".
Efter min kritik mot en lärares lathet fick jag ett mejl som inleds med "Eftersom du under seminaridelens avslutande möte förde kulturnattsessän på tal, fick jag nu en pedagogiskt grundad motivation att ge skriftlig respons på din essä (annars bör ju feedback komma så nära slutförandet av en uppgift som möjligt)." Det här är skrattretande. Vi skrev essäerna i oktober förra året och nu får vi feedback efter att jag sa åt läraren att han skulle skärpa till sig. Läraren säger emot sig själv i sitt mejl. Och den där så kallade feedbacken bestod i att läraren talade om för mig att jag var bra på att skriva. En kort stund ignorerar jag Jante, som annars sitter på de flesta svenskars axel, och säger: Jaha, det var väl ingen nyhet att jag är duktig på att skriva?
Det jag egentligen ville veta var hur en vetenskaplig essä ska se ut enligt mina lärare och om det var någon i klassen som skrev något som kan liknas vid en vetenskaplig essä när vi skrev våra essäer i oktober. Men det är lugnt, jag tar och listar ut det själv.
Sedan har jag fått ett grinigt mejl från kursen i digital bild där läraren frågar: "hade du tänkt lämna in någon sådan komplettering eller?"
Lämna mig ifred surgubbar och sätt upp deadlines om det är så fruktansvärt viktiga uppgifter!
Om de inte är närvarande och aktiva 90 % av tiden behöver de ju inte komma igång nu när terminen snart är slut. De kan lika gärna fortsätta tramsa runt.
Och jag trånar efter ett heltidsjobb.
